Girighet och förtroende
Hur kan en av världens största investmentbanker, Lehman Brothers, gå i konkurs?
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Nej, det är inte orkanerna det här handlar om utan finanskrisen.
Men precis som oväder kan skifta snabbt från hanterliga stormbyar till dödligt farliga orkaner har krisens vidd på de finansiella marknaderna varierat.
Just nu har vi haft en kraftig urladdning där miljarder dollar blåser ned i stora svarta hål.
Hur kan en av världens största investmentbanker, Lehman Brothers, gå i konkurs?
Hur kan USA:s regering gå in och i praktiken ta över ett av världens största försäkringsbolag, AIG?
För en utomstående ter det sig helt obegripligt.
Men svaret finns i de två orden girighet och förtroende, för mycket av det ena i förspelet till krisen och brist på det andra nu.
Girighet finns i all kommersiell verksamhet. Men den hålls i schack av etik och regelverk.
Inom den finansiella sektorn finns särskilda myndigheter. Det senaste årets händelser har dock visat att det inte räcker.
Bevakarna varken förstod eller agerade.
Grunden till krisen var att finansföretagen uppfann en rad svårgenomskådliga värdepapper. Syftet var givetvis att locka kunder och på så sätt öka den egna avkastningen.
Vidlyftiga bonussystem bidrog till att driva upp farten på karusellen (Lehman Brothers chef belönades med motsvarande 270 miljoner kronor förra året).
De konstiga finansiella instrumenten köptes gladeligen av finansföretag, försäkringsbolag och andra kapitalplacerare därför att de gav god avkastning.
En hel del av dessa värdepapper byggde på osäkra krediter, som t ex dåliga amerikanska bostadslån.
Ändå gav värderingsinstitut högsta kreditbetyg åt de fantasifulla skapelserna.
Kollapsen på bomarknaden i USA för ett år sedan satte stenen i rullning. De stora förlusterna skapade osäkerhet om värdet av krediter och finansiella instrument över hela världen.
Där kommer förtroendet in. Varje dag görs hundratusentals affärer mellan banker och finansföretag. Då måste man kunna lita på varandra och på de värden som uppges.
I dagens finansmarknader är det förtroendet bortblåst. Det gör att även den som bara har mindre problem eller tillfälliga sådana får svårt att klara upp sina affärer.
Har man sedan som Lehman Brothers lånat ut motsvarande 35 gånger sitt eget kapital - tre gånger mer än banker normalt tillåts göra - är det kört.
Då hjälper det inte att centralbankerna pumpar in enorma mängder pengar i systemen. Viljan att låna ut ökar inte för det.
Nu borrar sig krisen vidare genom det finansiella systemet.
Hittills har den reala ekonomin - produktion och sysselsättning - bara drabbats i mindre grad och indirekt. Men när låneutrymmet krymper kommer också viktiga investeringar att drabbas.
Nyliberalernas dröm om oreglerade marknader har kraschat. Nu är inte frågan om det behövs en reglering av finansmarknaderna utan hur den ska gå till.