"Allting går att sälja med mördande reklam. Kom och köp konserverad gröt", skaldade och sjöng Ulf Peder Olrog en gång i tiden.
Låten passar bra som signaturmelodi för Ulf Kristersson och Moderaterna 2021. De vill gärna framställa sig som något nytt och spännande jämfört med dagens S-ledda regering. Men i praktiken är det samma högerpolitik som förr.
Förpackningen har förändrats men innehållet är det gamla vanliga.
I torsdagens debatt om vårändringsbudgeten pekade Elisabeth Svantesson (M) i vanlig ordning finger mot finansminister Magdalena Andersson (S) och regeringen, vilket givetvis är hennes rätt som oppositionspolitiker.
Men frågan är vilken politik som Moderaterna och deras allierade själva kommer att bedriva om de får regeringsmakten. En hint fick vi när Moderaterna presenterade sin skuggbudget i höstas.
Den rymde klassiska högerkrav på nedskärningar i A-kassan och sjukförsäkringen plus ett nytt jobbskatteavdrag (en skattesänkning på 24 miljarder kr). Det måste löna sig att arbeta, lyder parollen ännu en gång.
Det är emellertid en högerpolitik som prövats förr – och resultaten är väl kända.
Det blir inte fler jobb bara för att sjuka och arbetslösa får det sämre. I verkligheten är det enda som sker att klyftorna bara blir större. Marginalerna krymper för dem som redan har det tufft.
Moderaternas regeringsperiod 2006-2014 är talande. Den M-ledda regeringen sparade hårt i sjukförsäkringen, A-kassan och arbetsmarknadspolitiken, samtidigt som den genomförde totalt fem jobbskatteavdrag och sänkte skatterna med sammanlagt 138 miljarder kr. Facit: Arbetslösheten var högre 2014 än när regeringen tillträdde 2006.
Det omtalade utanförskapet blev inte mindre. Tvärtom visade Moderaternas egen rapport att det blev fler utanförskapsområden i Sverige under perioden 2006-2014!
Det illustrerar med all önskvärd tydlighet svagheten i högerpolitiken. Människor – i synnerhet de som har en historia med långvarig arbetslöshet – blir inte mer anställningsbara bara för att A-kassan försämras. Istället behöver det satsas på rejäla arbetsmarknadsåtgärder, som naturnära jobb, statliga beredskapsarbeten och extratjänster.
"AMS-trams, hittepåjobb och pysselsättning", brukar högern kalla sådant.
Men det är bättre att människor, som svårt att få plats på den vanliga arbetsmarknaden, erbjuds någon form av offentligt subventionerad sysselsättning än att de bara uppbär försörjningsstöd och fjärmas ännu längre från arbetslivet.
Högerns så kallade "arbetslinje" är ingen lösning för de mest utsatta grupperna.