Jag blir tårögd bara av tanken på de vitklädda som skrålande springer ut till toner av väl vald musik. Mer eller mindre förfriskade efter billigt bubbel till frukost och med hela livet framför sig.
De som i dagarna tar studenten i Norrbotten har glädjen att möta Sveriges bästa arbetsmarknad. Ungdomsarbetslösheten i Norrbotten är lägst i landet och fortsätter sjunka.
Men jag hoppas att de klarar av att inte tänka på jobb de närmaste dagarna.
Generation Z, som de födda mellan 1996 och 2010 kallas, är en trygghetssökande generation. De har vuxit upp i en orolig tid och en orolig värld.
Miljö och klimat är den enskilt viktigaste frågan för Generation Z, enligt årets ungdomsbarometer. Inte konstigt. De är den första generationen som under hela sina liv varit helt medvetna om hur vi förstör vår värld.
All vetenskap och sanning pekar på att jorden håller på att brinna upp. Och som om inte det vore nog leder klimatförändringarna till flyktingströmmar, global ojämlikhet och svält.
Men vuxenvärlden sitter på möte efter möte och förhandlar om utsläppsmål. Samtidigt vet både de i och utanför mötesrummen att alla ambitioner är för låga.
Och oavsett ambition och mål så krävs aktiv handling för att rädda jorden från överhettning.
Inte konstigt då att Generation Z också har ett vikande förtroende för det sätt vi valt att organisera samhället.
Var femte kille och knappt en av tio tjejer tar helt eller delvis avstånd från att demokrati alltid är det bästa.
Nej, det är inte så att de är anti-demokrater, eller i alla fall inte att de vill vara det. De ser bara det uppenbara. Vi har inte bara förstört deras framtid. Vi förmår inte heller ta ansvar för konsekvenserna.
Vuxenvärldens misslyckande är ett större hot mot demokratin än det unga människor signalerar.
När vi låter domedagskänsla och en orolig värld mixas med brist på tilltro till den demokratiska ordningen så får vi en riktigt farlig cocktail av bakåtsträvande konservatism.
Generation Z söker trygghet. När det samhälle vi organiserat inte kan ge dem det så poppar alternativa rörelser upp. Killar fångas in av manosfärens fanbärare Andrew Tate och tjejer lockas av de som marknadsför Soft girls och tradwifes.
Unga drar rationella slutsatser av den verklighet de ser och lever i. När demokrati, frihet och jämlikhet inte förmår föra samhället framåt, så kan man lika gärna vända det ryggen.
När man vänder sig till förtryckande idéer från innan demokratins intåg får man i alla fall något. I de idealen kan man bekräftas för att man instagrammar ett fläckfritt hem med nybakade cupcakes, eller genom att inordna sig i en manlig hierarki med manliga attribut.
Vårt svek skapar ett Stockholmssyndrom där unga ”frivilligt” begränsar sina liv och sin framtid i tron att det är trygghet.
Nej, inte alla unga. En annan sak som präglar den generation som nu springer ut i vuxenvärlden är att den är mångfacetterad.
Jo, konservatismen växer i tider av oro och som alltid ger tender starkast utslag i gruppen ungdomar. Men där är också motkrafter som tydligast.
Det är unga som demonstrerar mot kriget i Gaza, som tar klimatansvar och som för diskussionen mot rasister, homofober och kvinnohatare.
Den unga generationen är både Greta Thunberg och Bianca Ingrosso.
Studenter, ni är värda både en bättre framtid och bättre vuxna än oss.
Trots att det ser mörkt ut i världen och att kulturkriget skördar många offer så hoppas jag på er.
Unga människor har kraften att bygga en bättre framtid. Bara vi gamla skärper till oss och ger dem förutsättningar att våga forma den.