Fritt vårdval, fri gräddfil

Socialdemokraterna måste sluta prata om förhandsbesked och sjukvårdssystem och istället tala om alla patienters rätt att få vård efter behov.

Mona Sahlin (S) har rätt i sak om patientrörlighetsdirektivet, men förfärligt svårt att uttrycka saken på ett begripligt och slagkraftigt sätt.

Mona Sahlin (S) har rätt i sak om patientrörlighetsdirektivet, men förfärligt svårt att uttrycka saken på ett begripligt och slagkraftigt sätt.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Ledare2009-06-02 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I den socialdemokratiska självkritiken efter valet 2006 erkände Mona Sahlin att man haft problem med sin framtoning. Partiet hade kommit att uppfattas mer som försvarare av system än som en rörelse för människorna i systemen.
I debatten inför EU-valet är socialdemokraterna nära ett återfall. Den här gången gäller det möjligheten att fritt välja vård i ett annat EU-land.

I allianspartiernas retorik formuleras det såhär populistiskt: "Låt patienten ha makten över systemen."
Även socialdemokraterna bejakar ökade möjligheter för patienter att söka vård i andra EU-länder, men med ett viktigt förbehåll: Hemmalandstinget ska först ge ett förhandsbesked om att man står för kostnaderna.
Det är ett högst rimligt krav.
Efterfrågan på vård är omättlig. Därför måste landstingens ekonomiska resurser alltid gå dit behoven är störst. Att behoven hos de som söker utomlands därför måste vägas av mot alla andra behov är självklart.

Visst låter det tjusigt när allianspartierna säger att patienten ska ha makten över systemen. Men vilka är det som i praktiken som skulle få denna makt?
I första hand de som själva kan ta sig fram genom vårdbyråkratin och har råd med de extra kostnader som utlandsvård innebär.
Vad allianspartierna förordar är ett system där den enskilde agerar och sedan skickar notan till landstinget.

Socialdemokraterna har rätt i sak, men förfärligt svårt att uttrycka den saken på ett begripligt och slagkraftigt sätt.
I partiledardebatten nyligen beskyllde de borgerliga återigen socialdemokraterna för att värna systemen. Mona Sahlin fick frågan: Varför väljer socialdemokraterna systemen framför patienten?
"Därför att för en socialdemokrat är systemen, patienterna och personalen samma sak", svarade hon.

Hon sa också att "det är först när de tillsammans kan fatta beslut och utföra vården och vi som skattebetalare är med och finansierar vården som detta blir ett sjukvårdssystem, oavsett var man bor i Europa, som ger en rätt som patient".
Oj, vilket krångligt sätt att beskriva vad det handlar om.
Nämligen att ett fritt vårdval inom EU inte får bli en gräddfil till vård utan måste gälla alla patienter och att de med störst behov måste ges företräde.

Idén om att patienter kan välja själva och sedan skicka notan till landstinget är på väg in också på andra håll i svensk vård.
Regeringsbeslutet om fri etableringsrätt i primärvården är ett sådant första steg.
Om patienten skulle ges total "makt över systemen" återstår inte mycket av vård på lika villkor för alla. Då styr plånboken igen.

Socialdemokraterna måste avslöja allianspartiernas nyspråk.
Och så måste man sluta prata om förhandsbesked och sjukvårdssystem och istället tala om patienters rätt att få vård efter behov.
Argumenten för en solidarisk gemensamt finansierad vård behöver upprepas om och om igen. I varje nytt val och för varje ny generation.