Från bruket till Bryssel
De mest intressanta delarna i boken handlar om Anita Gradins liv som kvinnokämpe.
Anita Gradin, som blev Sveriges första EU-kommissionär 1995, har skrivit sina memoarer.
Foto: Jack Mikrut
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
En stor del av boken handlar om Sveriges väg in i EU och Europapolitiken. Gradin ger fräna omdömen åt både höger och vänster.
Hon tycker att Göran Persson "svek" när det blåste snålt runt EU-kommissionen 1998-99. Hon ogillar att S toppade valsedeln inför valet till Europaparlamentet med en gammal EU-kritiker (Marita Ulvskog). Hon ger inblickar från arbetet med Jacques Santer, Ritt Bjerregaard, Neil Kinnock och andra EU-kommissionärer.
Men de mest intressanta delarna i boken handlar om Gradins liv som kvinnokämpe.
"Det är kanske svårt för unga människor i dag att sätta sig in i kvinnornas situation på 50- och 60-taken. Men under 1960-talet reste många svenska kvinnor till Polen för att få fri abort", skriver hon och berättar hur det socialdemokratiska kvinnoförbundet tog strid en ny abortlagstiftning, som inte skulle förnedra kvinnor.
Gradins engagemang för kvinnors rättigheter tog sig ibland smått komiska uttryck.
Under en period i mitten av 1970-talet var hon vice ordförande i RFSU (Riksförbundet för sexuell uppysning). Vid ett tillfälle åkte hon och ordföranden Carl-Adam Nycop till Italien för en konferens för att prata familjeplanering och rätten att använda preventivmedel.
Deras koffertar var sprängfyllda med kondomer, som var förbjudna i Italien. Gradins sällskap åkte fast i tullen. Den italienska tullaren krävde att alla väskor skulle öppnas och gjorde stora ögon när han såg innehållet.
"What is this (vad är det här)"?, undrade tullaren barskt.
"It is for personal use" (det är för eget bruk), drog Gradin till med.
Tullaren rodnade och släppte igenom Gradin och Nycop.
Gradins bok rymmer flera sådana tankeväckande episoder. Ibland fastnar dock skrattet i halsen.
Vid ett tillfälle på 1980-talet ledde Gradin en delegation till Saudiarabien som utrikeshandelsminister. Hennes motpart var man. De kunde inte mötas hur som helst eftersom Gradin är kvinna.
Saudiararabien löste problemet genom att utse Gradin till "honorary man", något som skett tidigare med brittiska premiärministern Margaret Thatcher.
Under hela besöket var hon tvungen att gå i långkjol så ingen skulle riskera att se hennes anklar och i långärmad höghalsad blus.
"När jag senare reste till Jemen, var det inte bättre. Det var varmt och fanns en pool som lockade, men den vara bara för gubbarna. Ministern från Sverige fick inte svalka sig i poolen", skriver Gradin.
Det är tyvärr inte bara en kul anekdot, det rymmer även ett stort allvar.
"Sådana som Thatcher och jag duger inte, vi måste ha ett manligt epitet för att våra motparter ska kunna tala med oss ... Det handlar inte om att få bada eller inte i en pool, det handlar om kvinnosyn, det handlar om diskriminering", skriver Gradin.
Tyvärr har det inte skett mycket i regionen sedan 1980-talet. I Aftonbladet 22 juli skrev ledarskribenten Katrine Kielos om den "könsapartheid" som fortfarande råder i Saudiarabien, Sveriges viktigaste handelspartner i Mellanöstern.
"Kvinnor får inte rösta, inte köra bil, inte cykla, inte uppsöka läkare, lämna huset eller resa utan tillstånd från en man. Kvinnor har rätt att äga, driva företag, gå i skola samt öppna eget bankkonto, men måste ha tillstånd - från en man", konstaterade Katrine Kielos.
Det visar att den kamp för jämställdhet och för kvinnors rättigheter som präglat Anita Gradins politiska liv ända sedan SSU-åren i Hörnefors är långtifrån färdig eller slutförd.
Fortfarande lever vi i en värld där kvinnor kränks, förtrycks, förföljs och förminskas bara för att de är av ett annat kön.