På mikrobloggen Twitter gör musikgruppen Coldplay tummen upp för Sveriges biståndspolitik.
"Kärlek och oändlig respekt för svenska folket", skriver gruppens medlemmar.
Det är välförtjänt beröm.
Sverige har länge varit en föregångare i biståndspolitiken. Redan 1968 inrättade den svenska riksdagen enprocentsmålet. En procent av landets BNI, bruttonationalinkomst, skulle gå till världens fattiga.
Tevens intåg i folkhemmet – i kombination med ökat resande – gjorde att fler fick upp ögonen för de globala orättvisorna.
Sedan dess har också enprocentsmålet haft ett starkt stöd i riksdagen och hos svenska folket.
Under 1990-talets krisår och i början av 2000-talet uppnådde Sverige visserligen inte enprocentsmålet under en period. Men sedan 2006 har biståndet återigen legat runt en procent av BNI varje år.
Men nu ifrågasätts enprocentsmålet från högerhåll.
I riksdagens budgetdebatt 21 september ställde Elisabeth Svantesson (M) biståndspengarna mot rättsväsendet. Hon påstod att regeringen satsar på biståndet medan rättssamhället får stryka på foten.
För det första är det fel att regeringen inte prioriterar rättsväsendet. Sedan regeringsskiftet 2014 har det fått stora tillskott. Polisen, domstolarna och kriminalvården har fått mer pengar. Det är möjligt att Åklagarmyndigheten behöver ytterligare tillskott för att klara sin arbetsbörda. Men det är ingen grund för att sprida myter om att regeringen struntar i rättsväsendet. Till exempel har det skett en kraftig utbyggnad av polisutbildningen sedan Stefan Löfven blev statsminister.
För det andra är det ingen orimlig tanke att ett rikt land som Sverige bidrar med en slant för att stödja världens fattiga och utsatta människor. Sverige är världens femtonde rikaste land, enligt Internationella Valutafonden. Om inte ett sådant land kan ta sitt moraliska ansvar, vem ska då göra det?
För det tredje kan biståndspolitiken också betraktas som en form av hjälp till självhjälp. Investeringar i bättre levnadsförhållanden i världens fattigaste länder bidrar till en bättre och tryggare värld för oss alla.
Världen hänger ihop. Tag bara kampen mot pandemier – en högaktuell fråga detta år. Om allvarliga sjukdomar får fäste i fattiga områden som saknar tillgång till rent vatten och god sjukvård så växer risken för okontrollerad spridning. På sikt kan det leda till att fler drabbas även i Sverige och Europa.
Sverige kan självfallet inte lösa världsproblem på egen hand. Men Sverige kan göra en insats som gör skillnad för många.
Det finns goda skäl för Coldplays hyllning och för att försvara enprocentsmålet mot högerns attacker.