Barn är egna självständiga individer med egna unika rättigheter. Vuxenvärldens uppgift är att stötta dem och ge dem förutsättningar att växa, utvecklas och förverkliga sina egna drömmar.
Familjen är den närmaste grupp som kan ge detta och för det behöver familjen stöd, exempelvis genom en generös föräldraförsäkring som uppmuntrar föräldrar att vara hemma med sitt barn den första tiden.
Men även barn behöver vidga sina vyer, knyta nya sociala relationer och få ett eget sammanhang utanför familjen. Där är förskolan oslagbar.
På förskolan finns utbildade pedagoger, kompisar och lokaler anpassade för lek och lärande. Verksamheten styrs av en läroplan som sätter leken i främsta rummet.
Det är få saker jag är så stolt över i Sverige som vår förskola och vad den kan ge barn.
Förskolan är lärande, lek, integration, social interaktion och det ger våra barn förutsättningar att klara sig i samhället och i skola. Allt utifrån en grundvärdering som att varje barn är unikt och har unika rättigheter. Och dessutom är det roligt.
När jag läser hur Gällivare kommun omstrukturerar förskolors lokalisering som en effekt av gruvans utbredning slås jag av hur lite vi pratar om välfärden i samhällsomvandlingen.
Förskola borde vara en lika självklar del av infrastrukturen som vägar, järnvägar, mobiltäckning och elförsörjning.
För att Gällivare ska kunna växa behövs fungerande infrastruktur – både Malmbanan och förskolan. De gläder mig att Gällivare kommun tar sitt ansvar för förskolan. Nu måste också staten ta sitt för Malmbanan.
”Vi har många här som är gräsänkor i veckorna” säger en undersköterska när jag besöker ett äldreboende i Jokkmokk. Många av männen jobbar i gruvor i andra delar av länet, vilket innebär att många av kvinnorna bär hela ansvaret för barn och hem under de perioderna.
Kvinnorna i fikarummet fortsätter beskriva att det är ett pyssel att få det att gå ihop när man jobbar utanför kontorstid. Barnomsorgen finns bara på vardagar och på dagtid, men jobbet på äldreboendet innebär helger och kvällar, även för den som går på dagschema.
Kommunerna ”bör” erbjuda barnomsorg även på obekväm arbetstid, men det finns inget krav. Och i de kommuner där man erbjuder så är det ofta förenat med krångel, insinuanta frågor och suckar när man ansöker.
Precis som annan infrastruktur måste barnomsorgen finnas för att ge människor möjlighet att få livet och jobbet att gå ihop. Någon behöver en farbar väg för att ta sig till jobbet och en annan behöver barnomsorg till 21. Båda måste få förutsättningar att jobba.
Jag vill slå ett slag för förskola. För barnens rätt till sociala relationer och en egen plats utanför hemmet. För föräldrarnas rätt att jobba och också de få en egen plats utanför hemmet. För samhällets tillväxt som bygger på att vi alla jobbar och då måste grundläggande infrastruktur finns på plats.
Men mest vill jag slå ett slag för barns rätt att ha roligt, att leka, lära och få kompisar. Förskolan är allt det där när den är som bäst. Och där kom min lilla brasklapp. Om förskolan inte ska bli bara barnpassning som tillgodoser arbetsgivarnas intresse av att föräldrarna jobbar, då måste förskolan prioriteras.
Varje förälder måste känna sig trygg med att dess barn får den bästa dagen varje dag. Det måste finnas tillräckligt med utbildad personal, vikarier när någon är sjuk, små grupper för små barn, bra lagad mat och så förskolan måste vara öppen när föräldrarna behöver den.
Världens bästa förskola måste bli än bättre. Det förtjänar våra barn.