Den blomstertid nu kommer, med rubriker om kris i förlossningsvården.
I över hälften av landets regioner finns en risk att sjukhusen inte kommer att kunna ta hand om de födande (TV4 Nyheter 29/5). I de flesta av regionerna har situationen dock lösts, tack vare att hyrbarnmorskor och pensionärer hoppar in.
Det är ingen långsiktig lösning, menar Barnmorskeförbundets ordförande Eva Nordlund, som efterfrågar en genomsyn av arbetsvillkoren för landets barnmorskor. Ändrade arbetstidsmodeller måste till, menar Nordlund i TV4.
Sjuksköterskan och journalisten Hanne Kjöller förespråkar en annan lösning: kvinnor får vackert sluta att planera sina graviditeter efter att kunna dricka vin i solen (DN 11/5).
För att stödja sin tes om att kvinnor väljer att bli gravida efter sommaren pekar hon på att mars, som under hundra år stack ut i statistiken som den födslotätaste månaden, ersatts av sommarmånaderna.
Oavsett om ansvaret läggs i knät på de blivande mammorna eller hos schemaläggarna kvarstår faktumet: roten till problemet är brister i kvinnosjukvården.
Om det ändå bara vore personalbrist inom förlossningsvården som skapade rubriker på ämnet kvinnosjukvård. Nyligen uppmärksammades att kvinnor i fertil ålder som sökt vård för förlossningsskador fått rådet att operera bort livmodern (DN 23/5).
De har alla vänt sig till och behandlats av samma läkare på Skaraborgs sjukhus. I efterhand har det visat sig i att deras besvär kunnat behandlas med muskelträning och att de förlorat sin livmoder i onödan. Det handlar i detta fall om en enskild läkare, men problemet är strukturellt: hälsoproblem som uteslutande drabbar kvinnor ägnas mindre forskning och uppmärksamhet.
Mot denna bakgrund är det särskilt sorgligt att kvinnorna som fått sin livmoder bortopererad på Skaraborgs sjukhus vittnar om att den behandlande läkaren bekräftat dem, ingivit förtroende och lovat lindring.
Kvinnorna har, som sig bör, utgått från att de behandlats utifrån beprövad erfarenhet och vetenskap. Att varken sjukhuset eller Inspektionen för vård och omsorg anser att den behandlande läkaren gjort något fel framstår som brutalt.
Antingen utgör de bortopererade livmödrarna vid Skaraborgs sjukhus toppen av ett isberg av onödigt invasiva ingrepp mot kvinnor. Eller så har kvinnorna bara haft riktig otur.
Oavsett vilket så har deras öden fört med sig att ljuset fallit på förlossningsskador, ett kvinnorelaterat område inom vården som annars tenderar att hamna i skuggan.