Vid den stora Nobelprisgalan utdelas Riksbankens pris till Alfred Nobels minne – populärt kallat Nobelpriset i ekonomi.
Nu är det ju inget riktigt Nobelpris utan en utmärkelse instiftad långt i efterhand.
Och frågan är om ekonomiämnet ens kan anses vara riktig vetenskap.
”Man kan säga att en nationalekonom är en person som har doktorsgrad i liberalism”, definierade förre vice riksbankschefen Villy Bergström det en gång.
Även ekonomer erkänner att deras ämne inte innehåller särskilt många 100-procentiga sanningar.
Som få andra områden engagerar det dock även icke-specialisterna.
Alla känner vi ju vår egen ekonomi och drar slutsatser av den.
Men sådana förenklingar kan vara bedrägliga. För ibland stämmer hushållsekonomi inte alls med nationalekonomi.
Den engelske ekonomen Robert Skidelsky (författare till en prisad biografi om den store engelske nationalekonomen John Maynard Keynes) har i en artikel lyft fram några av vanföreställningarna.
Nummer ett är just att hushållsekonomi är detsamma som ett lands ekonomi.
Tyska förbundskanslern Angela Merkel gjorde precis det felslutet när hon en gång hävdade att en tysk hemmafru lätt hade kunnat förutse finanskrisen eftersom hemmafrun förstår att. man inte kan leva över sina tillgångar.
Ja, ett hushåll har svårt (och det kan vara riskfyllt) att leva över sina tillgångar. Men för en stat är det inte meningen att utgifter och inkomster alltid ska gå jämnt ut.
Statens uppgift är att balansera ekonomin efter konjunkturen, stimulera vid behov och bromsa om så behövs.
Ett av Anders Borgs favoritpåståenden är att om staten lånar betyder det bara att man måste höja skatterna senare. Det är en annan vanföreställning som Skidelsky ifrågasätter.
Stater tvingas för det första sällan betala tillbaka sina lån, menar han, de förlängs vanligtvis bara.
Men än viktigare är att när det finns oanvända resurser (t ex när arbetslösheten är hög) kan statlig upplåning sätta dessa resurser i arbete.
”De ökade statsinkomster som detta genererar (plus den minskade kostnaden för arbetslösheten) betalar för de extra lånen utan att några skatter behöver höjas”, påpekar Skidelsky.
Att statens lån blir en börda för framtida generationer är en annan föreställning som Skidelsky avfärdar.
Framtida generationer innehåller både de som via staten lånar pengar men också sådana som lånat ut pengar till staten. En övervältring till framtiden kan påverka förhållandet mellan dessa båda grupper men skapar ingen extra börda netto.
Problemet med ekonomivetenskapen är att påståenden sällan är helt sanna eller falska.
”Vad som är sant under vissa förutsättningar kan vara fel i andra”, noterar Skidelsky.
Absolut falskt är dock påståendet att om vi alla sparar mer i en konjunkturnedgång så skulle alla få det bättre.
Hur mycket det än går på tvärs mot husmorsinstinkten så är det precis tvärtom.