Sara Skyttedal och Jan Emanuel Johansson lämnade i förra veckan Stureplan för en stund och bevärdigade Norrbotten med en blixtvisit.
De poserade framför Bodens fästning och berättar att de vill att EU ska bli mer av en fästning. Vän av ordning skulle kunna hävda att det kan bli svårt. Redan idag är Fästning Europa verklighet och det orsakar många människors död varje år.
Sedan åkte de en snabbis upp till Tornedalen. I Pajala stannade de till och pekade ut byar på en karta. ”Vilken förort ska vi välja?” raljerade Jan Emanuel innan de hoppade in i bilen igen.
Men vad vill Folklistan, annat än att åka snabba bilar och kasta ur sig floskler? Jag har försökt läs mig till det, men det har inte varit lätt.
De har tio slagord på sin hemsida. En salig blandning av ”Rädda fiskbeståndet”, ”Skrota asylrätten” och ”Släpp snuset fritt” men helt utan förklaring eller argumentation. Än mindre någon tanke på hur de ska kunna genomföra dem om de får makt och möjlighet.
I övrigt är sidan mest fylld av bilder på Skyttedal och Johansson, uppblandat med klassiskt politikerförakt. Det får mig osökt att minnas 90-talet och Drag under galoscherna.
Med pengar och populism tog Ian och Bert sitt nystartade Ny Demokrati hela vägen in i riksdagen.
Även om välfärdskapitalismen gett Folklistan massor med skattepengar att slösa på privata helikoptrar, falukorv och annat kampanjande så är det inte lika mycket som skivbolagsdirektören och greven kunde slänga sig med. Men principen är den samma – pengar och populism.
Precis som Ny Demokrati förlitar sig Folklistan på folkligt missnöje och sin personliga popularitet. Och sina pengar.
Naturligtvis rasade Ny Demokrati samman under mandatperioden. Deras företrädare var ett knippe stolliga individer som alla mest var intresserade av den egna karriären. Ironiskt eftersom just politikerförakt var det som tog dem dit de var.
Jag har ingenting principiellt emot nya partier. Tvärtom faktiskt. Även om jag själv röstar på ett riktigt gammalt så gillar jag idén att människor sluter sig samman kring en idé och höjer sin röst.
Miljöpartiet bildades så, efter kärnkraftsomröstningen. Feministiskt Initiativ hade i och för sig den då mycket populära Gudrun Schyman, men de fångade också upp ett feministiskt engagemang som andra partier inte gjort.
Till skillnad mot Ny Demokrati och Folklistan så samlade både Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ människor bakom en idé om framtiden. De byggde folkrörelse. Det kan varken skivbolags- eller välfärdskapitalistiska pengar göra i längden.
Politik är inget jippo. Det är på riktigt. Det handlar om vanliga människors vardag och välfärd. I EU-valen om några veckor handlar det om freden i Europa, hur vi ska klara klimatkrisen, att värna svenska löntagares intressen och att mota tillbaka splittring. Eller motsatsen.
Det är viktigt vem som bestämmer i Europaparlamentet. Inte minst för Norrbotten. Just för att det är så långt till Bryssel måste man höja rösten än mer.
Samtidigt som Skyttedal och Johansson lämnar byarna runt Pajala så startar en annan politiker en resa genom östra Norrbotten.
Isak Utsi, Socialdemokraternas kandidat nummer 8 åker från by till by tillsammans med riksdagsledamot Ida Karkiainen. De samtalar med människor, svarar på frågor och berättar om varför Isak Utsi och Norrbotten behövs i Bryssel.
En helt annan och grundad typ av politiker än de som just satt sig på flyget tillbaka till Stockholm.
Inte pengar och populism, men något som Folklistan inte förmår presentera – en idé om hur EU, Sverige, Norrbotten och byarna i Tornedalen kan bli bättre.
Jag väljer värderingar och Isak Utsi framför jippon och Folklistan varje dag i veckan.