Vårdförbundet står i entrén och välkomnar politiker och mig, som gör mitt första besök på regionfullmäktige. Jag stannar till och pratar med dem. ”Det är inte mycket vi begär”, säger de om den pågående strejken. ”En kvart om dagen och veta att någon löser av en när passet är slut.”
De vill göra ett bra jobb. Men deras orimliga arbetssituation äventyrar kvalitén i vården. Konflikten är rimlig. Vårdpersonal ska inte betala dålig organisation och underbemanning med sin hälsa.
Inne i salen diskuteras regionens strategiska utmaningar. I Norrbotten minskar antalet personer i arbetsför ålder samtidigt som länet har fler äldre än övriga landet.
En av de största riskerna bedöms i regionens strategiska plan vara att man inte klarar kompetensförsörjningen, alltså anställa tillräckligt många.
Den risken delar man i och för sig med hela landet. Men ingen annanstans står en gruva eller stålverk med öppna armar för den som inte är nöjd med villkor, lön eller arbetstider i vården.
För majoriteten, Socialdemokraterna, Vänsterpartier och Centerpartiet, är det extra viktigt att klara personalförsörjningen.
De har påbörjat ett framgångsrikt arbete med att minska inhyrd personal. Under förra året köpte regionen inhyrd bemanning för 740 miljoner. Det motsvarar 17 procent av den totala lönekostnaden. Omräknat till årsarbetare motsvarar det 330 årsarbetare. Det betyder att regionens egna 6 500 medarbetare delade på de resterande 83 procent av lönekostnaderna.
Ett målmedvetet arbete gör att inhyrd personal har minskat allt sedan regionen fick en S-ledd majoritet. Men om man bara stoppar inhyrningarna så blir det ju färre i vården. I en redan trängd situation.
Glädjande är att de nu anställer fler och fler i regionen. Jämför vi april 2023 med april 2024 så har regionen 40 fler läkare, 65 fler sjuksköterskor och 148 fler undersköterskor och vård- och omsorgsarbetare.
Strategin fungerar. Tydlig styrning, ekonomisk hushållning och att fasa ut stafettläkare och konsultsjuksköterskor frigör resurser för fler anställda. Fortfarande krävs mer, men det går i rätt riktning.
Blir det ingen sommarkrisen i vården? Det är alltid knepigt att bemanna över sommaren. Även vårdpersonal har rätt till semester och i Norrbotten finns som sagt inte speciellt många som köar för att hoppa in och lösa sommaren.
Regionen rekryterar och erbjuder rejäla bonusar för de som byter veckor eller tar extra dagar för att underlätta schemaläggning. Och Vårdförbundet har hävt nyanställningsblockaden inför sommaren. ”Vi vill ju att nyutexaminerade ska få komma in i yrket.”
Det kommer vara tufft under sommaren, men utan politisk styrsel och fackligt samarbete hade det varit bra mycket värre.
Oppositionen då? Jo, de var också på regionfullmäktige, men förvånansvärt lama. Det är uppenbart för alla att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet lyckats vända den svårstyrda skutan som en region är.
Sverigedemokraterna hade en harang om att dra ner på sådant som gör Norrbotten attraktivt. Att det partiet tar strid mot stöd till fri kultur är ju inte något nytt direkt. Jag lyfte inte heller på ögonbrynen över deras slappa inställning till demokratin. Inga siffror, tabeller eller uträkningar. ”Budgeten ska ändras utifrån det vi tycker” ansåg de vara nog som budgetförslag.
Moderaterna fokuserade på skatten. Föga förvånande. De är ju lite besatta av sänkt skatt. Såvida det inte handlar om vinster i välfärden. Då låter de gärna skattepengar slösas bort. Lite genant i debatten var dock att de föreslår samma skattesats som majoriteten. Men vid upprepade tillfällen påpekade Moderaternas företrädare att de egentligen vill sänka skatten.
Jag lämnade regionfullmäktige med en dubbel känsla. Visst är det tuffa tider, men så himla skönt att vi har en regionledning som är beredd att kavla upp ärmarna och ta tag i problemen.
Och inte de som tror att sänkt skatt är frälsning och de som inte ens bemödar sig med att räkna på sina egna förslag.
För visst vill man herre ha politiker som gör jobbet, än populister som bara pratar?