"'Skatt är civilisationens kostnad ..."
Det är inte Göran Greider eller Daniel Suhonen som säger det. Det är hotellmagnaten Petter Stordalen som talar sig varm för skatterna och välfärdsstaten i en intervju som gjordes för några år sedan. Ett resonemang som han även utvecklar i boken "Äntligen vardag!" 2019.
Slutsatsen är klar. Även han som kapitalist och företagare har haft glädje och nytta av de gemensamma verksamheterna.
"Utan detta system, vem skulle bygga vägarna till mina hotell? Fixa sjukvården? Vi tar våra samhällen för givna, vi ser inte hur fantastiskt det är", säger Stordalen.
Om detta behöver vi också tala mer i ett land där vi nu under ett par decenniers tid ägnat oss åt att sänka skatterna och minska den offentliga sektorns verkningskrets.
År 2000 var skatternas andel av bruttonationalprodukten 48,6 procent i Sverige. År 2022 är samma siffra 41,4 procent. Nästa år kommer siffran sannolikt att sjunka under 40 procent för första gången sedan 1975.
Nästan alla fördelningspolitiska inslag i skattesystemet har plockats bort.
2005 skrotades arvs- och gåvoskatten. 2007 försvann förmögenhetsskatten. 2020 utrangerades värnskatten.
De redan välbeställda har fått stora skattesänkningar med argumentet att det ger jobb och blir ökad ekonomisk tillväxt som är bra för oss alla, inklusive den offentliga ekonomin.
"Hästskitsteoremet" – som nationalekonomen John Kenneth Galbraith (1908-2006) talade om – har varit ledstjärnan. Om man bara matar hästen (de rika) med massor av havre så kommer även alla små sparvar att kunna picka i sig fler korn från den växande bajshögen.
Resultatet har emellertid bara blivit en mer slimmad offentlig sektor, vilket blev särskilt tydligt under pandemin som blottade stora brister i såväl sjukförsäkringen som äldreomsorgen och krisberedskapen.
Tveklöst har skattesänkningarna påverkat välfärden. Enligt SKR (Sveriges kommuner och regioner) har det skett en kraftig urholkning av de generella statsbidragen till vård, skolor och omsorg sedan 2011, eftersom de inte räknats upp i samma takt som pris- och kostnadsökningarna.
"Om de hade varit värdesäkrade hade de generella statsbidragen varit 25 miljarder mer än de är i dag", säger SKR-basen Anders Henriksson i en intervju i Aktuellt i Politiken.
Följaktligen skulle lokal- och regionpolitiker ha haft mer pengar att satsa på hälsocentraler och förskolor om regering och riksdag valt att prioritera höjda statsbidrag istället för sänkta skatter.
Således: Vi behöver fler kapitalister som resonerar som Petter Stordalen.
Inte bara de fattiga tjänar på att det finns en stark välfärdsstat. Även näringslivet mår och utvecklas bättre i sådana samhällen.