Den årliga rapporten om kränkningar av fackliga rättigheter från Internationella Fackliga Samorganisationens (IFS) är ingen kul läsning. Löntagarorganisationer förföljs och förtrycks i stora delar av vår värld.
I en lång rad länder är fackföreningar förbjudna. Dit hör bland andra Kina, Vietnam, Iran och Egypten. I Colombia dödades 39 människor under 2007 på grund av sitt fackliga engagemang.
Men problemen för fackföreningsrörelsen finns även i fina västerländska demokratier.
Rapporten visar att 30 miljoner amerikanska arbetare saknar lagstadgad rätt att förhandla om sina löner och arbetsvillkor – bland dem finns 40 procent av de anställda i den offentliga sektorn.
De marknadsliberala vindarna i USA har varit starka under ett par decennier. Politiken har varit inriktad på att begränsa fackets roll på arbetsmarknaden.
När Ronald Reagan tog klivet in i Vita Huset 1980 blev ”union busting” (knäcka facket) ett riktmärke för amerikansk politik. Sakta men säkert har facket pressats tillbaka. Anslutningsgraden har minskat.
Det är en utveckling som skapat enorma klyftor i det amerikanska samhället. Även många som har ett jobb har svårt att få ihop till mat och hyra.
De lägst avlönade kan behöva två-tre jobb för att klara sig. ”Working poor” (arbetande fattiga) har blivit ett begrepp i USA.
Den amerikanska fackföreningsrörelsen hoppas dock på en kursändring med Barack Obama. Facket gav stort ekonomiskt stöd till Obamas presidentkandidatur.
I sina valtal framhöll Obama också vikten av facklig organisering och att han vill göra det lättare för facket att bilda lokalavdelningar och sluta avtal med arbetsgivarna.
LO-tidningen rapporterar att ett av lagförslagen som kommer att hamna på den nye presidentens bord är en förändring av arbetsrätten. Förslaget ska göra det lättare för fackföreningar att värva medlemmar och organisera sig på nya arbetsplatser.
Det återstår dock att se om demokraterna har tillräckligt stark ställning i senaten för att få igenom förslaget.
Ett är i alla fall säkert: Starkare löntagarorganisationer är en förutsättning för att fler ska få del av rikedomen i det amerikanska samhället.
USA har haft en god tillväxt sedan slutet av 1970-talet, men ojämlikheten och klyftorna har bara blivit större.
Det har saknats en stark facklig eller politisk kraft som bidragit till en rättvis fördelning av produktionsresultatet.
”Frukten av den ekonomiska tillväxten har fördelats synnerligen ojämnt. Inkomsthöjningen är mycket blygsam hos medelinkomsthushåll, medan de översta inkomstlagren sett stora ökningar”, framhåller två forskare vid Pennsylvaniauniversitetet, Betsey Stevenson och Justin Wolfers, i en rapport om ojämlikheten i USA.
Det är också förklaringen till att den goda ekonomiska utvecklingen inte har lett till något allmänt ökat välbefinnande bland den amerikanska befolkningen. Många upplever att tillväxten inte fördelas rättvist.
Den känslan bland många amerikaner har hjälpt Barack Obama till Vita Huset. Nu gäller det att förvalta detta förtroendekapital.
Ledstjärna för Obamas politik måste lysa klar. Det räcker inte med tillväxt för att människor ska känna sig nöjda och lyckliga. Det krävs även fördelnings- och jämlikhetspolitik, liksom starka löntagarorganisationer.
Alla – inte bara de som redan har det bra – måste få del av kakan.