EU-valen lever sitt eget liv

VAL 2014. S har svårt att mobilisera sina traditionella väljargrupper i Europavalen. Men Stefan Löfven och Ingvar Carlsson använde i alla fall sin rösträtt.

VAL 2014. S har svårt att mobilisera sina traditionella väljargrupper i Europavalen. Men Stefan Löfven och Ingvar Carlsson använde i alla fall sin rösträtt.

Foto: JESSICA GOW / TT

LEDARE2014-05-25 22:02
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

När opinionsinstituten kollat hur viktigt de olika partiernas väljare tycker att Europavalet är, har Socialdemokraterna ständigt hamnat längst ned i mätningarna.

Det förklarar också varför Socialdemokraterna alltid har sämre resultat i Europavalen än riksdagsvalen.

Många traditionella S-väljare avstår helt enkelt från att rösta. Enligt valforskningen röstar låginkomsttagare och arbetare i mindre utsträckning än höginkomsttagare och akademiker.

I årets Europaval hade S därför den blygsamma målsättningen att vinna 25 procent av väljarna.

Men partiet fixade inte ens det låga målet i söndagens val, enligt SVT:s stora vallokalsundersökning (Valu).

Det är ett resultat som Socialdemokraterna definitivt inte kan känna sig nöjda med.

Den här gången har LO-förbunden varit mer aktiva och försökt mobilisera sina medlemmar. De har beskrivit hur EU-besluten påverkar villkoren för lastbilschaufförer, byggnadsarbetare, städerskor och andra vanliga arbetstagare i Sverige.

Men söndagens resultat visar att det inte räcker med att kampanja bara några månader före valet.

Läxan är klar: Arbetarrörelsens företrädare måste ut och snacka EU på fackliga möten, hos handikapporganisationer, pensionärsgrupper och i skolklasser även när det inte är valår.

Men mitt i detta självkritiska resonemang är det också viktigt att komma ihåg att Socialdemokraterna är och förblir det största partiet i svensk politik även i detta val.

Inget annat parti är i närheten av S-siffran. Tvärtom skulle varje annat parti i Sverige skrika av lycka om det nådde samma resultat som S.

Det finns skäl att erinra om det – icke minst när SD utropar sig som segrare och framställer sig som folkets röst.

Faktum är att 93 procent av väljarna röstat på andra partier än SD.

Några andra noteringar:

- Miljöpartiet gör ett kanonval. Sannolikt beror det på att många miljöengagerade väljare ser värdet med att kunna påverka EU:s miljö- och klimatpolitik. Samtidigt har MP haft en vass och påläst toppkandidat, Isabella Lövin.

- FI har gjort en mycket stark valrörelse och fått ett genombrott. Gudrun Schyman har skaffat sig ett bra slagläge även inför höstens val.

- I KD talas nu om en Adaktusson-effekt i EU-valet. Men det kommer inte att räcka med att mobilisera de gamla KD-väljarna i höstens riksdagsval där valdeltagandet är högre. Då måste partiet också vinna nya väljare, om det ska klara fyraprocentsspärren. Det kommer att bli tuffare.

- Piratpartiet gjorde ett kanonval 2009 och fick två mandat. Men sedan dess har partiet fört en anonym tillvaro. Det straffar sig. Enligt Valu tappar partiet bägge sina mandat.

Slutligen: EU-valen tenderar att leva sitt eget liv med junilistor, piratpartister, Marit Paulsen och annat som spelar liten roll i den nationella politiken.

Därför bör man inte dra några långtgående slutsatser av Europavalet inför höstens riksdagsval.

Men noterbart är i alla fall att de rödgröna partierna (S, V och MP) tillsammans har ett klart starkare väljarstöd än regeringsalliansen (M, FP, C och KD). M gör ett direkt svagt val, enligt Valu.

Regeringschefen Fredrik Reinfeldt har anledning att vara bekymrad.

Han sitter inte säker i sadeln efter valet i september. Det tycks blåsa rödgröna vindar i väljarkåren.