Hösten 2016 presenterade statsminister Stefan Löfven (S) sitt initiativ ”Global deal”.
Syftet är skapa en uppgörelse mellan fack, företag och stater för att skapa vettiga villkor för världens alla löntagare och minska de sociala spänningarna.
Rapporterna från världsfacket ITUC (International Trade Union Confederation) visar att det behövs.
Kränkningar av löntagarnas rättigheter och övergrepp i arbetslivet hör alltjämt till vardagen i många av världens länder.
Enligt världsfackets Global Rights Index dödades 53 fackligt aktiva under 2018. I länder som Algeriet, Bangladesh, Brasilien, Colombia, Filippinerna, Guatemala, Kazakstan, Saudiarabien, Turkiet och Zimbabwe är arbetstagarna särskilt utsatta.
Under mitt besök i Myanmar 2012 såg jag själv de bedrövliga livs- och arbetsvillkoren för de barn och ungdomar som jobbar i de industriella zonerna runt Rangoon.
Därför är det av värde att Löfven väcker diskussion och skapar uppmärksamhet kring villkoren för världens löntagare.
I Sverige var opinionsbildare på högerkanten emellertid snabba med att döma ut ”Global deal”.
Redan 2017 slog Dagens Industri fast att initiativet var ett ”fiasko”. Det påstods att det saknades intresse hos världens företag och länder.
Sakta men säkert har emellertid Löfvens projekt fått en betydande skara följare.
Nu är 20 länder, 30 fackliga organisationer, 35 företag och arbetsgivarorganisationer samt ytterligare 17 organisationer – däribland ideella grupper och FN-organet ILO – anslutna.
Sedan november 2018 ligger värdskapet för "Global deal" hos OECD.
Svenskan Veronica Nilsson har utsetts till chef och basar över kontoret i Partis.
"Jag hoppas att vi får ett bra utbyte mellan partners som kan ge inspiration och stimulera till nya idéer om hur vi bäst kan använda social dialog för att skapa bättre arbetsvillkor, minska ojämlikheterna och att förbereda oss för framtidens arbetsmarknad", säger hon till tidningen Arbetet.
Arbetsuppgiften är gigantisk. Att förändra villkoren för världens löntagare görs inte i en handvändning.
I spåren efter coronakrisen riskerar dessutom många arbetare och tjänstemän att drabbas mycket hårt.
Men det spelar roll när stora länder som Spanien, Argentina och Indonesien eller multinationella företag som Michelin, L´Oréal och Scania sluter upp bakom Löfvens initiativ och lyfter frågor som rör arbetsrätt och arbetsmiljö.
Sådant gör faktiskt skillnad.