Ett hårdare politiskt klimat
Var tredje ledamot i landstings- eller kommunfullmäktige har någon gång blivit utsatt för trakasserier, hot eller våld som följd av sitt uppdrag.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Tre av fyra riksdagsledamöter har någon gång blivit utsatta för trakasserier, hot eller våld till följd av sitt uppdrag. Samma gäller för var tredje ledamot i landstings- eller kommunfullmäktige, enligt en undersökning som Kommittén om hot och våld mot förtroendevalda gjorde tillsammans med Statistiska centralbyrån (SCB) 2005.
Många politiker vittnar om en tuffare tillvaro. Hatiska mejl och hotfulla telefonsamtal är snarare regel än undantag. På tidningarnas webbforum odlas hat och politikerförakt.
Norrbotten är inte förskonat. Toivo Hofslagare, Tommy Nyström och nu senast Karl Petersen är några av de politiker som varit utsatta för allvarliga hot.
Självklart ska det finnas ett levande politiskt samtal som tydliggör politiska skiljelinjer. Men det är något annat att utsätta politiska motståndare för kränkande tillmälen och råa kommentarer - eller i värsta fall hot och våld. Det hör inte hemma i ett demokratiskt samtal.
Brutaliseringen av det politiska samtalet är allvarlig av flera skäl.
Det skrämmer människor från att engagera sig. Det skapar bittra känslor hos dem som trots allt härdar ut. Det försvårar möjligheten att föra en konstruktiv debatt, där man faktiskt lyssnar på varandras argument och sakligt väger för- och nackdelar.
Självklart ska politiska beslut nagelfaras och kritiseras. Men alltför ofta passeras en gräns där kritisk debatt förvandlas till förtäckta hot och personliga förolämpningar.
Alla har sitt ansvar för att hyfsa debatten och motverka en brutalisering av det politiska samtalet.
De politiska partierna har ett ansvar för att minska avståndet och stärka dialogen mellan väljare och valda. Massmedierna har ett ansvar för nivån på sina debattforum, liksom för hur politiker skildras på nyhetsplats.
Men framför allt har varje enskild individ ett ansvar för sitt beteende. Åtskilliga använder sig av ett högt tonläge, utan att veta vad de talar om och utan att ha någon som helst erfarenhet av föreningsliv, partipolitik eller folkrörelseverksamhet. Tomma tunnor skramlar mest, som bekant.
Visst, det finns klantskallar i politiken. Men de flesta politiker har ärliga avsikter och försöker bara efter bästa förmåga sköta ett svårt uppdrag. Och om vi inte gillar de beslut som fattas av dagens politiker så kan vi rösta bort dem - eller engagera oss själva.
Tänk om alla dem som talar illa om dagens politiker skulle ägna bara ett par timmar varje vecka åt arbete i en partiförening. I så fall skulle det koka av demokratisk aktivitet i vårt avlånga land.