Den 16 maj 2022 fattade den dåvarande socialdemokratiska regeringen – med brett stöd i riksdagen – beslutet om att Sverige ska ansöka om medlemskap i den västliga försvarsalliansen Nato (North Atlantic Treaty Organisation).
Två dagar senare överlämnades ansökan till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg vid en ceremoni i Bryssel.
För socialdemokratin innebar beslutet en kursändring i försvars- och säkerhetspolitiken. Men den skedde inte lättvindigt och utan eftertanke.
I en krönika i Dalademokraten 15 maj 2022 redogjorde dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist (S) för motiven och hur han själv bytt åsikt om svenskt Nato-medlemskap.
"Alliansfriheten har tjänat Sverige väl. Men när kriget åter kom till Europa den 24 februari så ändrades villkoren, balanserna, hotbilden, samtidigt som den totala oberäkneligheten i Rysslands agerande blev uppenbar", skrev Hultqvist.
"Ensamma och alliansfria höll inte längre. Så var det, även om det i den stunden kändes svårt att inför sig själv dra plåstret", fortsatte han.
De flesta skulle beteckna förmåga till omprövning som sund – att det är klokt att kunna ändra uppfattning när verkligheten förändras och den gamla säkerhetspolitiska kartan inte längre gäller. Men på en del borgerliga ledarsidor beskrevs Hultqvist och hans partivänner som opålitliga kappvändare.
Det är en kritik som upprepas ett år senare. Ledarsidan i liberala Göteborgs-Posten menade nyligen att "det är märkligt att S i en handvändning svängde i frågan om Nato".
Men det skedde inte "i en handvändning". Det ordnades rådslag, analyserades och var diskussioner i lokalföreningar, distriktsstyrelser, partistyrelse och verkställande utskott.
Det var en demokratisk process som ledde fram till en ny (S)lutsats. Att Sveriges oberoende och trygghet bäst tryggas genom medlemskap i Nato. Att landets säkerhet blir större i en allians med USA, Storbritannien, Danmark, Norge och andra Natoländer.
För den här ledarsidan kändes beslutet dessutom som en logisk fortsättning på den så kallade Hultqvistdoktrinen – värdlandsavtalet med Nato, samarbetet inom ramen för JEF (Joint Joint Expeditionary Force) och Nordefco (Nordic Defence Cooperation) och andra samarbeten med Natoländer som utvecklades och fördjupades under Peter Hultqvist period som försvarsminister 2014-2018.
Steget därifrån till medlemskap har aldrig varit långt. Och med Rysslands folkrättsvidriga attack mot Ukraina ställdes allt på sin spets.
Det finns, som många har sagt, ett före och ett efter 24 februari 2022. Det avgjorde saken för såväl socialdemokratin som hela Sverige och – icke att förglömma – Finland med 134 mil landgräns mot Ryssland.
Nu återstår bara att se hur länge Erdogan och Turkiet ska fortsätta att skapa krångel för Sveriges kliv in i den västliga försvarsalliansen.