"Det är inte EU:s uppgift att ta hand om arbetslösheten", säger Gunnar Hökmark, toppnamn på moderaternas valsedel i valet till Europaparlamentet.
Det är ett märkligt uttalande. Självklart kan - och bör - EU spela en roll för att bekämpa arbetslösheten.
EU har en budget som omspänner 116 miljarder euro (cirka 1 300 miljarder svenska kronor).
Det är pengar som - tillsammans med medlemsländernas egna insatser - kan göra skillnad i arbetslöshetsbekämpningen.
I dag går ungefär hälften av EU-budgeten till jordbruksstöd.
En större del av kakan borde i stället gå till investeringar i transeuropeiska nätverk (vägar och järnväger), forskning och utbildning.
I valrörelsen har till exempel S-ledaren Mona Sahlin väckt det kloka förslaget om ett "vuxen-Erasmus". Hon vill göra det lättare att plugga utomlands även för äldre som blivit arbetslösa och är på väg att omskola sig.
I dag finns EU-program som möjliggör elev- och studentutbyte för yngre. Men den typen av utbyte borde finnas även för vuxenstuderande och för att stärka de äldres ställning på arbetsmarknaden.
Annorlunda uttryckt: Det är inte skrivet i sten att EU-pengarna ska användas för att stödja vinodlare i Frankrike eller grisfarmare i Danmark. Precis som på nationell eller kommunal nivå är det möjligt att påverka EU:s inriktning och budget genom politiska beslut.
Därför är det också viktigt att människor faktiskt röstar i Europavalet.
Det spelar roll om vi väljer Gunnar Hökmark (M), Carl Schlyter (MP), Lena Ek (C) eller Marita Ulvskog (S) som EU-parlamentariker för de kommande fem åren.
En union mot arbetslösheten
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.