"Den som lämnar ludd i tvättmaskinen får en dags avdragen lön." Lappen sitter i tvättstugan på det hotell min vän jobbar på. Ingen anställd där är med i facket. Jag säger åt min vän att hon måste ju göra något.
Men hon vill inte bråka. Chefen ringer när det behövs någon som hoppar in, och min vän är rädd att telefonen kommer bli tyst om hon börjar ifrågasätta. Inom hotell- och restaurangbranschen är det bara en tredjedel som är med i facket, enligt Svenska Dagbladet. Unga har en svag röst på sin arbetsplats.
Den 2 juli i år blev en fackföreningsrepresentant mordhotad i sitt hem. Ett gäng tog sig in och misshandlade honom. Med en kniv mot strupen tvingades han att ta tillbaka alla fackliga krav mot ett bemanningsföretag.
Detta skedde inte i Colombia, ett av världens farligaste länder för fackligt aktiva, utan i Sverige. När mannen under knivhot ringt till chefen för bemanningsföretaget och tagit tillbaka sina krav, sa gänget att han är skyldig dem en halv miljon kronor. Fick de inte pengarna, skulle han dödas.
Detta enligt ett pressmeddelande från hans fackförbund, Syndikalisterna (SAC).
Bakgrunden är en konflikt mellan bemanningsföretaget och medlemmar i fackföreningen, som bland annat blivit uppsagda utan giltig anledning. Metoder som hämtade ur en maffiafilm.
Rätten att organisera sig fackligt är det många som slåss för. Men det är också många som gör mycket för att försvaga fackföreningar. Våld är extremt, vanligare är det att uppmana att inte gå med i facket, eller göra det svårare att engagera sig.
Såhär har det länge sett ut i Sverige. Medlemmar i facket slåss för sin sak, och några slår emot.
Men nu är det något som hänt: arbetsmarknaden i Sverige förändras. Unga har ofta tillfälliga anställningar och flera jobb. Man jobbar på fik några dagar i veckan, som telefonförsäljare på helgerna och hoppar in som receptionist när det behövs. Tre av fyra unga var med i facket 1995. 2010 var den siffran 36 procent.
Det är inte så för att unga är korkade i dag. Det är inte för att unga ogillar facket. Men i en tid med så hög ungdomsarbetslöshet vill man inte bråka med chefen. Med många olika deltidsjobb samtidigt är det svårt att veta vilket fack du ska vara med i. Det är krångligt att byta. Att satsa på sommarjobbande ungdomar är bra. Men det räcker inte. Det måste finnas något mer hållbart.
Det är ett misslyckande att unga inte organiserar sig fackligt. När arbetsmarknaden för unga förändras, måste även facket förändras. Ett ungdomsmedlemskap i LO för unga vore därför en bra lösning. Ett medlemskap som täcker alla LO:s förbund de första åren på arbetsmarknaden. Eller ett system där det är väldigt enkelt att byta förbund.
Det är svårt att lösa praktiskt, säger vissa. Men om viljan finns, brukar det tekniska gå att lösa. Och om fackförbund ska få in unga medlemmar, om unga ska förstå att facket är på deras sida, och om facket ska vara starkt - då är det nödvändigt att lösa. Då kan både unga och facket få en starkare röst.
Det ska vara enkelt att organisera sig fackligt. Oavsett om man är ung eller gammal. Min vän jobbar kvar på hotellet.
Hon är fortfarande inte medlem i facket. Om hon plockar bort luddet från tvättmaskinen, vet jag inte.