En större skandal än AMF
Det finns värre samhällsproblem än Wanja Lundby-Wedin.
Wanja Lundby-Wedin har tagit intryck av kritiken. Hon lämnar de välarvoderade styrelseuppdragen i AFA, AMF och Aftonbladet. Nu är det dags att fokusera på större samhällsproblem.
Foto: Jessica Gow/SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
"Jag kommer nu att fokusera helt på fackföreningsrörelsens utmaningar under den ekonomiska krisen", säger Wanja Lundby-Wedin.
Det är ett välkommet besked. Mångsyssleriet har skapat problem för Wanja Lundby-Wedin. Det går inte att satsa 100 procent på rollen som LO-ordförande om du samtidigt ska sitta i ett massa tunga bolagsstyrelser och ha järnkoll på hur toppdirektörerna sköter sig.
I debatten om ersättningarna till AMF:s förre vd Christer Elmehagen har en del påpekat att styrelsens ordförande, förre SAF-basen Göran Tunhammar, övriga styrelseledamöter, liksom ledamöterna i ersättningskommittén (bl a LO:s tidigare avtalssekreterare Erland Olausson) också har ett ansvar.
Det är helt riktigt att Wanja Lundby-Wedin inte är ensam ansvarig. Men som styrelseledamot är hon ansvarig för ersättningarna till högsta hönset, även om uppdraget för pensions- och löneförhandlingarna delegerats till en ersättningskommitté. Det är också Wanja Lundby-Wedin som haft profilen som vass kritiker av bonusar och ohemula direktörslöner.
Därför har Elmehagens famösa ersättningar varit besvärande för henne. Men därför är det även bra att Wanja Lundby-Wedin nu visar att hon har lärt sig något av denna historia. Genom att kliva av uppdragen i AMF, AFA och Aftonbladet visar Lundby-Wedin att hon tagit intryck av den medlemsopinion som tycker att det är ohållbart att vara LO-ordförande och samtidigt försöka fungera som styrelseproffs i stora bolag.
Nu inleder LO:s styrelse även ett arbete för hur fackets representanter ska agera i bolagsstyrelser.
"LO kommer att sätta en ny standard för öppenhet med en årlig rapport om hur vi agerat som ägare. Vi kommer att satsa mer på utbildning och bygga upp nödvändiga kompetenser och stödresurser för våra företrädare i bolagsstyrelser. Om LO upptäcker missförhållanden kommer vi att kräva att de åtgärdas. Detta program kommer att föreläggas LO:s representantskap i maj", säger Wanja Lundby-Wedin i pressmeddelandet.
Nu återstår att se om dessa insatser räcker för att återupprätta hennes och LO:s förtroende.
Vi får dock hoppas att arbetarrörelsen och hela det svenska samhället nu kan diskutera något annat än Wanja Lundby-Wedins förehavanden i AMF. Det finns andra frågor som är betydligt mer angelägna.
I skuggan av debatten om Wanja fortsätter arbetslösheten att växa. Redan står 25 procent av landets ungdomar arbetslösa. Totalt 387 000 svenskar är arbetslösa, enligt SCB.
Socialbidragskostnaderna stiger kraftigt i landets kommuner. Kommuner och landsting tvingas sparka sjuksköterskor, lärare, fritidspedagoger och annan viktig personal. Industrin drar ned.
Samtidigt har vi en regering som har för avsikt att presentera en vårbudget helt utan insatser mot krisen. Statsminister Fredrik Reinfeldt säger blankt nej till Konjunkturinstitutets, LO:s och den rödgröna oppositionens uppmaning att stimulera efterfrågan.
"De vill få oss att tro på den självfinansierande utgiftsökningen. Det finns ingen sådan trollmedicin", säger Reinfeldt.
Det är en passivitet som kommer att få allvarliga konsekvenser för hundratusentals människor. Arbetslösheten kommer att bli större än vad den hade behövt bli.
Det är inte slöseri att höja statsbidragen till kommuner och landsting, satsa på utbildning för arbetslösa industriarbetare, investera mer i järnvägar och vägar, fixa praktikplatser åt ungdomar och annat som kan lindra arbetslöshetskrisen. Det stora slöseriet är att låta hundratusentals människor - därav en fjärdedel av landets ungdomar - gå sysslolösa och leva på bidrag.
Man kan förstå att borgerliga opinionsbildare, politiker och strateger har gottat sig åt AMF-tjorvet. Det har gjort att Fredrik Reinfeldt och hans kompisar kunnat vandra ostörda genom tillvaron och framstå lika obefläckade som jungfru Maria.
Det bör de inte få göra. Det är en skandal att regeringens passivitet i den ekonomiska politiken inte skapar större tidningsrubriker.
Denna passivitet är ett värre samhällsproblem än LO:s ordförande.