De senaste åtta åren har de socialdemokratiska riksdagsledamöterna från Norrbotten arrangerat presskonferenser där de redogjort för innehållet i den S-ledda regeringens statsbudget och hur den påverkar landets nordligaste län.
Under måndagen fick de emellertid uppträda i en ny och ovan roll. Efter valet 2022 är det inte längre Socialdemokraterna som håller i styråran. Numera är det högergänget (M, KD, L och SD) som bestämmer inriktningen och vad som ska prioriteras i statsbudgeten.
Socialdemokraterna får istället nöja sig med att formulera ett budgetalternativ som oppositionsparti.
Att göra en sådan skuggbudget är litet grand som torrsim, det vill säga inte riktigt på allvar. Men det är ingen oväsentlig del av det parlamentariska arbetet. Oppositionens roll i en demokrati är inte bara att granska och kritisera den sittande regeringen, utan också att erbjuda medborgarna ett hållbart politiskt alternativ.
Till exempel är det tydligt att Socialdemokraterna har högre ambitioner än regeringen när det gäller välfärdspolitiken och att dessa också är genomförbara.
Partiet vill höja de generella statsbidragen till kommuner och regioner med sammanlagt 12 miljarder kr, vilket är dubbelt så mycket som i regeringsbudgeten. Dessutom vill S tillföra ytterligare en miljard kr för att förstärka det så kallade likvärdighetsbidraget för skolan.
Insatserna finansieras genom att S inte vill höja brytpunkten för statlig inkomstskatt (som i år går vid 46 200 kr i månadsinkomst) som regeringen. Det innebär att de högst avlönade får betala något högre inkomstskatt jämfört med regeringsbudgeten, vilket skulle förstärka statskassan med ungefär 10 miljarder kr.
"För oss är det viktigare att värna välfärden än höginkomsttagarnas köpkraft", förklarade Linus Sköld (S) vid måndagens pressträff i Kulturens Hus i Luleå.
Det är alltså inga populistiska överbud utan initiativ som ryms i en budget där inkomster och utgifter hänger samman, vilket är en klok och ansvarstagande hållning för ett socialdemokratiskt parti i opposition.
De senaste veckorna har vi sett en uppvisning i hur dumt det är att lova för mycket som opposition. I regeringsställning har högerpartierna behandlat sina vallöften vårdslöst, minst sagt.
På kort tid har högern sprungit ifrån sina utfästelser om bland annat drivmedelspriserna, det nya elkostnadsstödet, försvarsanslagen och om att skicka artillerisystemet Archer till Ukraina.
Följaktligen känner sig många väljare svikna just nu, vilket är till skada för hela partiväsendet och riskerar att öka politikerföraktet.
Det är en lärdom för alla oppositionspartier att aldrig lova mer än de kan hålla. Torrsimmandet i opposition måste funka även när det prövas i verkligheten.