Platt skatt. En ordkombination som brukar framkalla ett lystet dräglande hos Skattebetalarnas förening och högerekonomer.
Uttrycket används för att beskriva att alla betalar samma (låga) procent av sin inkomst i skatt.
Högre inkomster beskattas alltså inte med en högre procentsats, det som kallas progressiv beskattning.
Att vänstertankesmedjan Katalys i en rapport om skatterna (http://www.katalys.org/rapporter/katalys-no-5) föreslår en platt skatt förvånar förstås.
Hur kan man motivera att Jacob Wallenberg betalar lika stor andel av sin lön i skatt som städaren av Wallenbergs styrelserum?
Förklaringen är att den skatt som Katalys talar om ingår i ett stort paket med en rad olika reformer.
Viktigast av allt är att Katalys, i motsats till Skattebetalarnas förening, vill öka det samlade skatteuttaget. Man vill gå från dagens 44 procent till 51, samma nivå som gällde år 2000.
Tankesmedjan anser att det är nödvändigt att vi betalar mer i skatt för att finansiera en välfärd av god kvalitet för alla.
I rapporten citeras norske hotellmiljonären Petter Stordalen:
”Skatt är civilisationens kostnad. Det är en orsak till att Sverige är ett av världens bästa länder.”
Samtidigt för rapporten in ett nytt perspektiv i den skattepolitiska vänsterdebatten.
Katalys påpekar att utjämning inte nödvändigtvis behöver ske via progressiv beskattning.
En god generell välfärd, finansierad med en hög skattekvot, åstadkommer automatiskt en omfattande omfördelning även om alla betalar samma procentandel av sin inkomst i skatt.
Omfördelning via välfärdssystemen är kraftfull, det är sant. Men hur blir det om alla ska betala 35 procent i skatt, som Katalys tänker sig?
Frågan kompliceras av att Katalys skatteförslag innehåller en rad komponenter som påverkar fördelningen av inkomsterna – en del som ökar rättvisan, andra som går åt motsatt håll.
Katalys föreslår t ex ett stort grundavdrag (ingen betalar skatt på de första 144 000 kronorna i inkomst), en enhetlig momssats på 25 procent (matmomsen ökar därmed från 12 till 25 procent).
Skatten på kapital ska öka från 30 till 35 procent, men samtidigt föreslås att bolagsskatten för företag avskaffas helt. Förmögenhetsskatt, arvsskatt och fastighetsskatt återinförs, o s v, o s v.
Det är förstås helt omöjligt att avgöra vilka samhällsekonomiska effekter allt detta skulle få.
Katalys-rapporten är något av en skattepolitikens Ikea-katalog: Man kan hitta mycket, men allt passar kanske inte ihop.
Viktigast är att Katalys formulerar en motvikt till den fördummande och ensidiga skattesänkningsdebatten.
Principerna för ett nytt skattesystem behöver dock hanteras i en annan process.
Ett långsiktigt fungerande skattesystem kräver självklart en uppgörelse över blockgränsen så att det överlever även regeringsskiften.
Nyckeln till morgondagens skattesystem finns därmed i mitten.