En samhällsviktig nyfikenhet
En sammanställning av de enskilda inkomstuppgifterna ger en indikation på den fördelningspolitiska utvecklingen.
Så lyfte Skatteverket sekretessen kring de sista deklarationerna och inkomstuppgifterna blev offentliga. Öppenheten om uppgifterna är viktiga för samhällsdebatten.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
På kvällstidningarnas sidor paraderade mer eller mindre kända kändisar och vi förvånades och förfärades över det ymniga pengaregnet på finansmarknaderna och i näringslivets toppskikt.
Visst spekulerar tidningarna i nyfikenhet och avundsjuka när de publicerar dessa listor. Men om det var enbart det som motiverade öppenheten om våra inkomster skulle offentligheten inte vara mycket värd.
Den egentliga orsaken till att alla ska kunna ta reda på en persons inkomst handlar om samhällets öppenhet (eller transparens som det heter med dagens modeord).
Skattebördan ska ju bäras efter betalningsförmåga och skatten baseras på inkomsten.
Offentligheten kring inkomstuppgifterna skapar ett extra tryck att deklarera alla ersättningar. Vem som helst kan ju konstatera om de inkomster som en person redovisar verkligen överensstämmer med den faktiska standardnivå som personen lever på.
Men framför allt förser inkomstuppgifterna samhällsdebatten med viktig information.
När aktieplacerare och andra finansmarknadsaktörer varje år kammar hem mångmiljonbelopp reagerar naturligtvis folk.
Varför ska de som tjänar pengar på pengar belönas med så enorma summor? Vilket samhälle får vi om inkomstklyftorna vidgas kraftigt?
En sammanställning av de enskilda inkomstuppgifterna ger en indikation på den fördelningspolitiska utvecklingen.
Kan det inte lika bra eller bättre utläsas ur offentlig statistik?
Jo, men dels kommer den offentliga statistiken alltid långt efter journalistiken. Dels blir effekten så mycket annorlunda av tidningsrubriker jämfört med långa sifferkolumner. Det är som skillnaden mellan Champions League och korpfotboll.
På 1970-talet visade statistiken år efter år att det svenska skattesystemet fungerade uruselt. Med stora ränteavdrag kunde rika svenskar dra sig undan skatt.
Det var först när avdragsmanipulationerna fick ansikten och namngivna personer syntes i spalterna - framför allt en socialdemokratisk justitieminister -- som det sjuka systemet avskaffades.
Jag skriver detta delvis i egen sak. I tolv års tid har jag för LO-Tidningen sammanställt inkomstuppgifter om direktörerna i Sveriges största företag.
Under åren har jag sett inkomstnivån skruvas upp steg för steg. Idag tjänar en VD i genomsnitt 33 gånger mer än en industriarbetare.
Ovan på den vanliga lönen har tillkommit en hel djungel av bonusar, aktietilldelningar, extraförmåner och förmånliga pensionsavtal.
Jag betvivlar att det behövs så stora lönegap för att förmå svenska direktörer att arbeta hårt. En del av VD-lönen skulle göra större nytta om den istället kom alla de som arbetar i företaget till del.
Men oavsett vad man tycker om det är förutsättningen att vi verkligen kan få reda på hur mycket både direktörer och andra tjänar.