I fredags kvalificerade sig Sveriges herrlandslag till fotbolls-EM sommaren 2020. Många har med rätta hyllat det snygga samspelet mellan Mikael Lustig, Markus Berg och Robert Quaison som leder fram till Sveriges 2-0-mål mot Rumänien.
I ett inlägg på mikrobloggen Twitter noterar dock AIK-legendaren Henok Goitom en annan viktig detalj – Sebastian Larsson som i samma anfall gör en osjälvisk maxlöpning mot kortlinjen som gör att han drar på sig uppvaktning från en rumänsk försvarare, vilket i sin tur öppnar upp en yta centralt för målgöraren Robert Quaison.
Det tänker jag mig också är en lärdom för den socialdemokratiska kommunalrådsdiskussionen i Luleå. Inte heller politiken är en enmansföreställning. Det räcker inte att ha galjonsfigurer som gör fina mål. Det krävs många olika sorters kunskaper, egenskaper och färdigheter för att fotbollslag och partier ska lyckas.
Därför blir det olyckligt när diskussionen om det kommunala ledarskapet görs till en fråga om det ena eller det andra – erfarenhet eller förnyelse, Lenita Ericson eller Kent Ögren. Tvärtom tror jag det är en fördel om en kommunledning rymmer både och.
I dagens läge (med ekonomiska bekymmer, stora förändringar i den kommunala chefsorganisationen, en svårhanterlig skolstruktur, folkomröstningskrav och annat) tror jag dessutom att det är särskilt viktigt att komplettera den socialdemokratiska laguppställningen med ett stort stycke politisk rutin.
Jag har svårt att se det som ett problem att det vid sidan av alla yngre kompetenta krafter finns en person med Kent Ögrens långa bakgrund i kommun- och regionpolitiken samt erfarenhet av att hantera stora förändringar.
Av det skälet vore det illa om Socialdemokraternas nomineringsmöte 9 december förvandlas till en simpel personfajt mellan Lenita Ericson och Kent Ögren – och leder till att en stor minoritet lämnar mötet bittra och besvikna för att deras kandidat blivit sidsteppad.
Istället hoppas jag att alla inblandade nu sväljer all personlig prestige och försöker hitta en salomonisk lösning.
Det borde gå att hitta en utväg där Ericson och Ögren delar på gracerna. Därför hoppas jag att valberedningen tar ett allvarligt samtal med Ericson och Ögren för att undvika en uppslitande votering på mötet 9 december.
Det borde gå att forma ett styre där Ericson är kommunstyrelsens ordförande och Ögren vice ordförande – eller tvärtom. Det finns ingen anledning att ställa till ett stort hallabalo som skadar det socialdemokratiska partiet.