En rolig Norgehistoria

De tre rödgröna partierna har bildat ett vinnande lag som inte bara blev valt 2005 utan också lyckades bli återvalt 2009.

Foto:

LEDARE2009-09-16 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Många hade räknat ut Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg och den rödgröna koalitionen i Norge. Men när rösterna var färdigräknade under måndagskvällen hade koalitionen med socialdemokraterna, sosialistisk venstre och senterpartiet fått förnyat förtroende.
"Fire nye år, Fire nye år", skanderade jublande anhängare, när Jens Stoltenberg försökte hålla sitt segertal under natten mot tisdagen.

När det kom till kritan var norrmännen alltså ganska nöjda med den rödgröna politiken.
Fakta talar också för sig själv. Sedan regeringsskiftet 2005 har Norge haft en bra utveckling. Arbetslösheten ligger lägre än i andra nordiska länder. Reallöneökningarna har varit kraftiga. Det har tillkommit tiotusentals nya jobb i den offentliga sektorn.
Norrmännen upplever att frukterna har fördelats mer rättvist än under den tidigare högerregeringen. De rödgröna har haft siktet inställt på att skapa ett mer rättvist skattesystem.

För svenskt vidkommande är den rödgröna valsegern i Norge en inspirationskälla.Stoltenberg och hans samarbetspartners i SV (motsvarigheten till det svenska vänsterpartiet) och Sentern (som är mer likt det svenska miljöpartiet än Maud Olofsson marknadsliberala parti) har visat att rödgrön politik fungerar i praktiken.
De tre rödgröna partierna har bildat ett vinnande lag som inte bara blev valt 2005 utan också lyckades bli återvalt 2009.

I den norska arbetarrörelsen finns numera också en insikt om att Arbeiderpartiet inte klarar av att regera landet ensamt.
När du har stöd av bara 25-30 procent av väljarna, som AP upplevde i början av 2000-talet, är det inte trovärdigt att säga att du ska bilda en stark minoritetsregering. Då krävs samarbete med andra för att skapa handlingskraftiga regeringar.

I valet 2005 röstade två av tre LO-medlemmar i Norge på det rödgröna alternativet. Antagligen är utfallet ungefär likadant den här gången.
Det rödgröna samarbetet har fackets välsignelse.
Norska LO inser att Stoltenbergs koalition är ett bättre alternativ än borgerlig politik med omfattande privatiseringar, stora skattesänkningar och nedmontering av arbetsrätten.

Mona Sahlin, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand kan med gott samvete använda Norge som förebild när de argumenterar för sitt rödgröna alternativ i Sverige.