Tre exempel från de senaste månadernas nyhetsflöde väcker en del funderingar om arbetsvillkoren i kommunpolitiken.
• 14 januari meddelade Lena Lindberg, kommunfullmäktiges ordförande i Gällivare, att hon tar en timeout.
• 5 januari rapporterade NSD om åtta fritidspolitiker i Jokkmokk som avgått från sina uppdrag.
• 6 februari kom beskedet att S-profilen Nils Harnesk, Luleå, lämnar kommunpolitiken efter valet 2022.
Exemplen är inte unika. Drygt var femte folkvald hoppade av från kommunfullmäktigeförsamlingar i Sverige under förra mandatperioden, visar SCB-statistiken, och bilden tycks vara ungefär densamma nu.
Det finns många skäl till avhoppen – personliga omständigheter, ändrade familjeförhållanden, flytt till annan ort, problem att få tiden att räcka till, arbetsuppgifter som är svåra att kombinera med ett politiskt uppdrag m m.
Dessutom finns en trist faktor som blivit allt vanligare på senare år – ett hårdare och råare debattklimat främst i sociala medier. Det skrämmer bort många goda krafter från politiken.
Det innebär att valberedningarna står inför ett tufft arbete när nomineringarna börjar inför nästa års val.
Enbart i kommunerna ska det tillsättas ungefär 60 800 förtroendeuppdrag. Men samtidigt minskar skaran som vill ge sig in i den politiska hetluften.
Det är en utveckling som bör oroa alla som känner omsorg om demokratin, om folkstyret.
Demokratin behöver människor som är beredda att ta sig an de svåra men betydelsefulla uppdragen i den lokala skolpolitiken, sjukvårdsberedningar, socialnämnder och andra sammanhang. Vi behöver dem som gnetar med budgetar, detaljplaner och beslutar om skolor, badhus, bibliotek, parker och andra kommunala angelägenheter.
Ju fler som ställer sig förfogande för dessa uppdrag, desto bättre blir rimligen kvaliteten i besluten. Det är nämligen så att de som mest åtrår de politiska uppdragen inte alltid är de bästa kandidaterna.
Därför vore det en nåd att stilla bedja om ett schysstare debattklimat. Det skulle sannolikt göra att fler engagerade sig politiskt och att färre hoppade av.
Politiskt förtroendevalda ska så klart granskas och kritiseras. Men de ska inte behöva utsättas för hat, hot och hån.
Budskapet till de mest högljudda kritikerna är dessutom enkelt och självklart: Engagera dig själv då! Om du tror att du kan göra ett bättre jobb med politiken i Luleå, Kiruna eller Haparanda, så går det utmärkt att söka väljarnas förtroende i nästa val. Antingen i något av de befintliga partierna, eller i helt nya former.
Det fina i ett demokratiskt samhällssystem är att alla kan engagera sig och försöka göra skillnad (om de vill).