När Moderaterna hade partistämma i Umeå tidigare i år gjorde statsministern tillika partiledaren Ulf Kristersson ett uttalande som fick mig att höja på ögonbrynen.
"Jag vet nästan allt om svensk socialpolitik", sa han sturskt.
Hoppsan. I och för sig ska jag inte ifrågasätta Ulf Kristerssons kunskaper. Han har trots allt en civilekonomexamen från universitet i Uppsala 1988. Men jag vill påstå att hans insatser som socialpolitiker både på nationell och lokal nivå lämnar en hel del i övrigt att önska.
I tidningen Aktuellt i Politiken har journalisten Jan Söderström gjort en gedigen granskning av Kristerssons arbete som socialborgarråd i Stockholm 2006-2010.
2012 lämnade stadsdelen Rinkeby-Kista en larmrapport till stadshuset som visade hur besluten under Kristerssons tid bidragit till en negativ utveckling.
- År av nedskärningar av resurserna till barn och ungdom samt individ- och familjeomsorgen hade gjort det svårare att fånga upp ungdomar som var på glid in i elände.
- De så kallade valfrihets- och privatiseringsreformerna 2006 hade brutit upp den samverkan som tidigare fanns mellan skolor, sjukvård och socialtjänst kring ungdomar i farozonen.
- Samtidigt gjordes förändringar i skolanslagen som innebar att det blev mindre pengar till två av fem skolor i Rinkeby. Totalt fick elva utsatta skolor i kommunen mindre pengar.
Det är svart på vitt om en politik som bidrog till att förvärra en redan allvarlig social situation i förortsområdena. Det förebyggande sociala arbetet försvagades när det istället borde ha fått mer resurser.
Rinkeby-Kista uttryckte på det följande sätt i rapporten 2012: ”den fria etableringen inom utbildningsväsendet inklusive förskolan och hälso- och sjukvården har medfört att socialtjänsten har fått betydligt fler samverkansytor … I de prestationsmått som ligger till grund för resurstilldelning hos de privata aktörerna i landstinget är inte samverkan med socialtjänsten prioriterad.”
Det är inget vidare slutfacit för borgarnas så kallade "valfrihetspolitik" eller Kristersson som socialpolitiker i Stockholm.
Så mycket bättre gick det inte för Kristersson som socialförsäkringsminister i alliansregeringen 2010-2014.
Alliansens sjukförsäkringsreform gjorde att mer än 86 000 personer blev utförsäkrade. Många av dem tvingades istället till kommunernas socialkontor för att få pengar till mat och hyra.
2014 – efter åtta år med borgerlig styre – fick sammanlagt 226 684 hushåll ekonomiskt bistånd någon gång under året. Samtidigt larmade Rädda Barnen, Majblomman, Unga Örnar och andra om att allt fler svenska barn levde i ekonomiska utsatthet.
Mot den bakgrunden är det svårt att imponeras av Kristerssons insatser som socialpolitisk reformator.
De sociala klyftorna har alltid blivit större, inte mindre, när och där Kristersson styrt.