Arbetslinjen mot bidragslinjen.
Så har regeringen målat upp den stora skillnaden i jobbpolitiken.
"Mot oss står en opposition som satsar på bidrag före arbete", som finansminister Anders Borg, en av regeringens värsta demagoger, uttryckt det.
Det är förstås svårt att begripa hur alliansen – efter sju år av uteblivna framgångar – fortfarande kan tro att deras arbetslinje fungerar.
Den har ju misslyckats med huvuduppgiften, att minska antalet som går utan jobb. Alliansens arbetslinje har i praktiken varit en arbetslöshetslinje.
Talet om ”bidragslinjen” är alliansens försök att misskreditera den socialdemokratiska jobbpolitiken.
Som i verkligheten handlar om så mycket mer än ”bidrag”. Exempelvis anställningsstöd för de som står längst från arbetsmarknaden, en garanti för alla ungdomar om utbildning eller praktik inom 90 dagar, en förändring av Arbetsförmedlingens arbetssätt.
Och ja, också om höjda ”bidrag”, d v s höjda ersättningar i socialförsäkringssystemet.
Är det något att skämmas över? Nej, självklart inte.
Inkomstrelaterade ersättningar vid arbetslöshet och sjukdom är faktiskt grunden i den svenska modellen.
Ingen ska behöva få sin ekonomi slagen i spillror om man blir sjuk eller arbetslös.
Tanken var att a-kassan skulle motsvara ungefär 80 procent av inkomsten.
Det skapar trygghet i förändringen för individen, men är också samhällsekonomiskt produktivt.
Med relativt hög ersättningsnivå blir utbetalningarna från a-kassans en positiv kraft när konjunkturen försämras.
Ersättningarna håller efterfrågan uppe och fungerar som automatiska stabilisatorer i ekonomin.
Under alliansens år vid makten har värdet av a-kasseersättningarna urholkats kraftigt.
Nio av tio arbetslösa får idag ut mindre än 80 procent av sin tidigare lön i a-kassa.
A-kassan fungerar allt sämre som ekonomisk stabilisator.
I en ledare (31/8) gör Dagens Industris nytillträdde chefredaktör PM Nilsson upp med alliansens smutskastning av ”bidragslinjen”.
"En bra a-kassa är bra för ekonomin", skriver han.
I något som närmast kan beskrivas som en hyllning till bidragslinjen summerar han fördelarna med en väl fungerande a-kassa.
– En snabb omvandling i ekonomin gör landet rikare men är ofta en tillfällig katastrof för den enskilde som blir av med jobbet.
– A-kassan växlar trygghet mot förnyelse på ett genialt sätt.
– Eftersom individen inte behöver ta den omedelbara smällen för kapitalismens kreativa förstörelse finns det en acceptans för och till och med stöd för frihandel, ny teknik, arbetskraftsinvandring och utlandsetableringar
Den borgerliga retoriken kring a-kassan döms ut som en ”irriterande populism”. De borgerliga borde tänka mer och skälla mindre, skriver han.
PM Nilsson har förstått socialförsäkringarnas betydelse.
Jag tror faktiskt även Anders Borg förstår. Men han väljer populistiska påhopp istället för saklig debatt.