Det är intressant att se hur Vänsterpartiet och Ulla Andersson under den senaste veckan hjälpt riksdagens högerpartier att försöka framstå som ett bättre alternativ för välfärdspolitiken än S, C, MP och L.
Skälet till att M och KD förhandlat om ökade statsbidrag med V är ju inte att partierna hux flux blivit de främsta välfärdsvurmarna.
Det handlar istället om ren och skär maktpolitik. M och KD tar chansen att ge Januaripartierna en knäpp på näsan när V så tjänstvilligt ställer upp.
Det räcker med att studera Moderaternas historia för att inse att partiet har ett begränsat intresse av att stärka den offentliga sektorn.
Genom hela sin historia har Moderaterna visat att de är ett parti som prioriterar skattesänkningar högre än allting annat.
Minns den M-ledda regeringen 2006-2014. Då sänktes skatterna med hela 138 miljarder kr – pengar som kunde ha använts för att stärka vård, skolor, omsorg och sociala försäkringar. Men istället fick Sverige uppleva sjunkande skolresultat, utförsäkringar och minskad statlig närvaro runtom i landet.
Efter regeringsskiftet 2014 har Moderaterna fortsatt att formulera nya skattesänkningskrav.
När M presenterade sin sista stora budgetmotion inför valet 2018 rymde den nya skattesänkningar på hela 31,3 miljarder kr. Ännu en gång var kravet på sänkt skatt högerpartiets viktigaste valparoll.
Efter det oklara valresultatet 2018 och under övergångsregeringen tog dessutom M och KD – påhejade av Jimmie Åkesson (SD) – chansen att driva igenom en ny stor skattesänkning.
Totalt sänktes skatterna med 20 miljarder kr under 2019, som en direkt följd av M/KD-budgeten som antogs av riksdagen i december 2018. Då var det inte heller tal om att prioritera vård och omsorg.
Noterbart är även höstens riksdagsbeslut om kostnadsutjämningen, som innebär ett rejält extratillskott för de mest utsatta gles- och landsbygdskommunerna.
Effekterna är tydliga i Norrbotten. För lilla Överkalix handlar det om 6,2 miljoner kr och för Pajala 13,8 miljoner kr. Till vinnarna hör också Kalix, Haparanda, Övertorneå och Jokkmokk.
Det är pengar som kommunerna inte fått del av om M och KD fått råda. De två högerpartierna ville skjuta upp beslutet om kostnadsutjämningen, vilket givetvis fått allvarliga konsekvenser för ett antal redan utsatta kommuner.
Men nu – helt plötsligt – är det annat ljud i skällan från M och KD. Det säger en del om partiernas bevekelsegrunder.
Därför är det förvånande att se hur Ulla Andersson och hennes partivänner lånar ut sig till detta.
Hon och Vänsterpartiet borde veta bättre än att bli en simpel bricka i högerpartiernas maktspel mot Socialdemokraterna och Januariuppgörelsen.