Då företag och institutioner håller helgstängt sinar inflödet till nyhetsfabriken.
Ibland uppstår nyhetstorka. Stundom så påtaglig att även gammal skåpmat plockas fram och presenteras som dagens rätt.
En av gångna helgernas nyheter var att Sverige inte längre har världens högsta skatter
Korrekt? Javisst.
Men så har det varit ända sedan 2001. Numera ligger både Danmark, Frankrike och Belgien högre än oss.
Trots att nyheten egentligen inte var någon nyhet kan det vara värt att fundera lite närmare kring den.
I början av 2000-talet uppgick skatter och avgifter i Sverige till motsvarande 50 procent av BNP.
Idag är vi nere på 45 procent och får alliansen sitta kvar väntar ytterligare skattesänkningar.
Men vad säger egentligen jämförelsemåttet skattekvot (samtliga skatter och avgifter dividerat med BNP)?
Ja, ingenting om hur rikt eller fattigt ett lands medborgare är eller hur bra eller dåligt ekonomin fungerar.
Skattekvoten visar bara storleken på skatternas andel av ekonomin
Det är alltså inte möjligt – utan annan kompletterande information – att veta om helgens ”nyhet” var bra eller dålig.
Detta bekräftas snabbt om vi tittar närmare på vilka länder som finns i gruppen högskatteländer respektive lågskatteländer.
Tillsammans med Sverige i den förra gruppen finns några av världens rikaste länder: Danmark, Norge, Finland och Österrike t ex. Men också ett fattigt land (med europeiska mått mätt) som Ungern.
Gruppen lågskatteländer är en djupdykning ner på standardskalan: Där finns Mexiko, Turkiet, Chile och Slovakien. Men också världens största ekonomi, USA och Schweiz.
Redan den här uppräkningen visar att enbart måttet skattekvot inte säger särskilt mycket.
För Sveriges del ligger minskningen av skattekvoten till stor del på de många skatteavdragen för de som har jobb.
När det gamla moderata skattesänkarkravet (som aldrig fick väljarnas stöd) kläddes om till avdrag och lanserades som jobbpolitik blev det istället Bingo.
Anders Borg har genomfört skattsänkningar som gamle moderatledaren Bo Lundgren bara kunde drömma om.
Sverige är i snabb takt på väg mot ett europeiskt genomsnitt. Men kan det nås med bevarad välfärd?
Med skatter på europeisk snittnivå närmar sig Sverige en kritisk punkt tror nationalekonomen Daniel Waldenström.
”Man börjar då ha krav på avgiftsbaserade system där invånarna själva betalar. Och det skulle vara ett systemskifte”, säger han i en intervju.
Han tycker att partierna, S och M, borde ge väljarna besked om vad man siktar mot när det gäller skattekvoten.
Uppmaningen känns inte särskilt angelägen.
Dels för att skattekvoten i sig själv är ett luddigt mått. Dels därför att det felaktigt förenklar debatten.
Välfärd och skatter är två sidor av samma mynt.
Frågan är alltså inte bara hur hög skatt vi ska i betala i Sverige. Frågan är i lika hög grad hur hög välfärd vi vill ha.