Elefanten i rummet är problemet som alla ser men ingen vågar tala om.
Enligt Mats Edman, chefredaktör för tidningen Dagens samhälle, är elefanten i rummet att vi inte har massarbetslöshet i Sverige. ”Bara i gruppen utrikes födda råder massarbetslöshet” skriver han.
Bara var ordet.
När vi talar om massarbetslöshet finns ju ingen etablerad definition, ordet är snarare ett känsloladdat sätt att beskriva hög arbetslöshet.
Moderaterna använde ordet när de kritiserade Göran Perssons politik 2006. Idag när arbetslösheten är högre, vill alliansen och dess meningsfränder inte längre kännas vid uttrycket.
Trots att ingenting egentligen förändrats. För även 2006 var arbetslösheten högre i gruppen utrikes födda. Då sa moderaterna inte ett ord om det utan talade i generella ordalag om massarbetslösheten i Sverige.
Sju år senare är problemet fortfarande olöst och till och med förvärrat.
Fredrik Reinfeldt tycks också vilja peka ut elefanter i debatten.
I Almedalen ägnade han lång tid åt att försöka reducera problemet med ungas arbetslöshet.
Han påpekade att de flesta ungdomar studerar eller har jobb, att av 176 000 arbetslösa unga var 100 000 heltidsstuderande.
Båda uppgifterna är korrekta, men syftet med hans och Edmans manövrar är förstås att tona ned allvaret i arbetsmarknadsläget.
Det är ”bara” utrikes födda som är problemet. Bakom de höga arbetslöshetssiffrorna för ungdomar finns en mängd studerande och sommarjobbsökande. Säger de.
Det underförstådda budskapet är att arbetslöshetsproblemet är överdrivet.
Reinfeldts resonemang om de unga arbetslösa är konstigt av flera skäl.
Tidigare räknades ju heltidsstuderande som söker jobb i Sverige inte som arbetslösa, i motsats till internationell praxis.
Mot detta protesterade moderaterna högljutt. Moderaterna anklagade den socialdemokratiska regeringen för att dölja problem.
I regeringsställning ändrade sedan alliansen statistiken. Att heltidsstuderande räknas som arbetslösa också i Sverige är alltså ironiskt nog följden av krav från Reinfeldts eget parti.
Poängen med det internationellt erkända måttet på arbetslöshet är att det ger en allroundbild av arbetsmarknadens styrka.
En student som söker jobb kan ju i själva verket vara färdig med studierna, men har tvingats fortsätta läsa därför att jobb saknas.
Att drygt 8 procent av arbetskraften saknar jobb borde vara höggradigt alarmerande. En signal som inte blir mindre oroande ”bara” för att problemen är koncentrerade till vissa grupper.
Nu säger regeringen att åtgärder ska riktas in mot de mest utsatta. Bra.
Men alliansens politik har ju hittills i huvudsak gått åt precis motsatt håll: Istället för att satsa på de som behöver mest stöd har man strött ut 15 miljarder på sänkta arbetsgivaravgifter för alla ungdomar.
Elefanten i rummet - det som alla ser, men regeringen inte vågar tala om – är alliansens jobbpolitik.