Hur står det till med Europas ekonomi? Har det vänt nu?
Den ekonomiska politiken borde ha fått stort plats i den EU-valkampanj som nu avslutats.
Den rör ju frågor som är av största betydelse för Europas invånare – särskilt för de 26 miljoner arbetslösa – men de hamnade väldigt mycket i skymundan.
Högerpartierna har försökt beskriva det som om Europa är på väg ut ur krisen. Och detta tack vare högerns recept - budgetdisciplin och åtstramning.
Men i verkligheten är Europa långt ifrån tillbaka i normala gängor igen. Det visar arbetslöshetstalen men också den svaga tillväxten.
Den senaste sammanställningen klargör att Europas länder – med några få undantag – visserligen växer, men mycket långsamt. Knappt 1 procent just nu.
Och för eurozonen som helhet gäller att man fortfarande inte är tillbaka vid BNP-nivån från innan krisen.
Fem år av svag eller ingen tillväxt är ett dystert facit. Trots detta dominerar fortfarande högerkrafterna EU:s tänkande om ekonomisk politik. Och deras analys av krisen är fortfarande lika fyrkantig som felaktig.
”Man trodde man kunde lösa krisen genom att gasa, då körde man in i en gigantisk arbetslöshet”, sa Gunnar Hökmark i en TV-debatt.
Försöken att hålla uppe efterfrågan skulle alltså vara orsak till krisen, enligt Hökmark. Ett bisarrt påstående som inte håller för minsta granskning.
Trots att åtstramningspolitiken tillämpats i flera år syns ju inga positiva effekter på arbetslösheten, den har bara växt, samtidigt som skulderna ökat, inte minskat.
Att det ändå inte är lika illa som i värsta krisen beror på att finansmarknaderna lugnats. Skuldländerna kan låna till rimliga räntevillkor. Och det är ju bra.
Men inte tack vare åtstramningen utan för att chefen för Europeiska Centralbanken, Mario Draghi, lovat att göra vad som krävs för att stötta euron (= köpa så mycket obligationer som behövs för att garantera skuldländernas lån).
I grunden har mycket lite förändrats. Bankerna övervakas lite bättre, men de fundamentala spänningarna mellan euroländerna finns kvar.
Förr i tiden talades om olika länder som Europas ”sjuke man”. På 1990-talet var det Tyskland.
Nu är Europa världsekonomins sjuke man.
OECD:s bedömning för de närmaste åren säger allt: Europa kommer bara upp till knappt hälften av den förväntade tillväxttakten i USA.
”Berättelsen om Europa är en historia om djupt destruktiv ekonomisk politik som orsakat omfattande skador”, konstaterar amerikanske Nobelpristagaren och ekonomen Paul Krugman.
”Vi är mycket sköra och vi behöver komma tillbaka till en tillväxt som minskar arbetslösheten”, säger Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé.
”Som det ser ut kommer vi i bästa fall tillbaka till en tillväxt som inte förvärrar situationen, det duger inte.”
Europa har valt nya politiker, men vad kontinenten framför allt behöver är en ny ekonomisk politik.