Det som är bra för Volvo är bra för Sverige, sa förre finansministern Gunnar Sträng i en debatt för många år sedan.
Vad Sträng menade var att Sverige är beroende av att våra stora exportföretag går bra och har goda förutsättningar att konkurrera.
Vad han inte menade var att företagens intresse går före allt annat. Att samhället måste tillgodose alla krav från näringslivet, därför att jobb skapas där.
Men lite så förs debatten från en del företagarintressen just nu, framför allt om välfärdssektorn.
Det är som om välfärden skulle vara till för företagen och inte tvärtom.
”Vi har också rätt att tjäna pengar på vård”, skrev några riskkapitalister med en avslöjande formulering i en debattartikel i höstas.
I Dagens samhälle, Sveriges kommuners och landstings tidning, driver chefredaktören Mats Edman en intensiv och ensidig kampanj för fler privata utförare i välfärden.
”Den otacksamma, gnälliga attityden till privat företagande i Sverige är i praktiken ett slag mot välfärden eftersom den står och faller med skatter från det privata företagandet”, skrev han nyligen.
När tjänsteföretagens organisation Almega kommenterade några LO-förslag lät det så här:
”Färre tidsbegränsade anställningar, rätt till heltid och inskränkningar mot välfärdsföretag kommer att leda till att jobbskapandet i tjänstesektorn allvarlig skadas.”
Puh! Vilka tröttsamma överdrifter och överslag.
De låter som trista ekon från en gången tid. Det var då man talade om en närande (privat) och en tärande (offentlig) sektor.
Idag vet vi bättre.
Inkomster och välfärd skapas i ömsesidig samverkan mellan samhälle och företag. Bra företag kräver ett starkt samhälle, med gedigen utbildning, bra barnomsorg och väl fungerande infrastruktur.
Vilket naturligtvis kostar pengar och kräver skatteinkomster.
Det är därför skattesänkningspolitiken hotar, inte bara välfärdspolitiken, utan i förlängningen också företagens konkurrenskraft
Det kommer inte att försvinna en massa jobb bara för att det ställs hårda – men fullt rimliga – krav på privata utförare.
Och vi får inte högre inkomster eller fler jobb bara för att privata utförare går in i välfärden.
Jag har ingenting emot privata utförare i offentlig sektor. Men allt beror på hur det görs.
Bestämmandet ska ligga kvar hos de förtroendevalda och varje beslut om driftsform måste motiveras utifrån verksamhetens speciella förutsättningar och behov.
För det andra är det inte frågan om antingen svart eller vitt. Vi måste våga erkänna att det finns både positiva och negativa effekter av privata inslag i välfärden.
Den otacksamma attityd, som Mats Edman tycker sig uppfatta kanske har att göra med att människor ser hur företagen agerar och drar sina slutsatser av det.
Företagande är viktigt. Men det är också jämlik och väl fungerande samhällsservice.
Ser man bara ena sidan av saken missar man mer än halva poängen.