Det knackar på dörren. Innan jag hinner öppna så trycker personen på andra sidan ner handtaget.
Det är min granne, en dam på kanske 70 år, som står där. Hon vill ha hjälp att sätta på tv:n, skärmen blinkar bara blått när hon försöker.
Om det är något jag inte kan är det teknik och skärmar, men jag lovar att försöka.
På något magiskt sätt får jag igång apparaten, och den visar Jimmie Åkesson (SD) som håller tal. Det här var för några veckor sedan, när Almedalen var i full gång.
Det luktar rök i kvinnans lägenhet, och hon säger att hon bara bor på Örnäset tillfälligt och i andra hand.
Det är så svårt att få en egen lägenhet säger hon, men hoppas på att få bo där någon månad nu under sommaren.
För någon vecka sedan gjorde jag illa foten när jag cyklade. Så jag tar bussen till jobbet på morgonen nu.
Två stationer från mig kliver det ofta på en ung kille med Downs syndrom. På flera platser i Sverige har grannar protesterat mot planer på LSS-boenden.
Någon kvällstidning publicerade brev som grannar skickat till kommuner. Rädsla för att värdet på huset ska gå ner. Att ungdomarna självklart ska få hjälp, men kanske inte just i deras lilla idylliska område.
Brev som gör att man tappar tron på mänskligheten.
Igår köpte jag en tröja, och hon i kassan sa att färgen är perfekt nu när det är höst. Jag log och tackade, men tänkte att inte kan det vara höst redan.
Många hade shorts och linne, så jag försökte övertyga mig själv om att det betyder sommar.
Bestämde att det verkligen inte är höst än. På kvällspressens hemsidor tipsar de om hur man kan hålla kvar sommaren genom grillkvällar och bad.
Att köpa en tröja i höstens färg måste gå emot alla deras råd.
På gatan sitter en äldre man, och några har samlats kring honom. De använder hans mobiltelefon och verkar ringa hans anhöriga.
Löpsedlarna berättar om en annan äldre man som var inlåst på ett ålderdomshem. Brödtexten beskriver hur äldre blir felmedicinerade. Biverkningarna dödar.
När jag var yngre jobbade jag en sommar på ett boende för äldre. Jag fick inte ge mediciner, utan bara hålla hand och gå på promenader.
Varje dag berättade några äldre att ikväll skulle de på fest, så det vore snällt om jag kunde lägga upp deras hår och sminka dem lite.
Jag rullade upp hår på spolar och frågade nyfiket vad det var för stor fest.
Det var ibland ett bröllop, och en gång skulle kungen tacka personen för hårt arbete! Efter ett tag förstod jag att det var fantasifester.
Jag hade ingen utbildning så jag fortsatte rulla upp deras hår på spolar och bad dem berätta om kvällens fest. Jag tyckte de lät gladare på rösten då.
Jag köper en glass och tänker att så länge man kan äta glass är det ju sommar. Jag stöter på en bekant som frågar var i Luleå jag bor.
Jag berättar att i början av sommaren sa någon att min gata kallas värstinggatan. Den bekanta skrattar och säger att då vet hon exakt vilken gata jag bor på.
När jag kommer hem knackar jag försiktigt på grannens dörr, men ingen öppnar. Jag vågar inte knacka högre, så jag går in till mig och tänker att hon nog har flyttat.
Kanske är sommaren slut nu. Idag har jag på mig en tröja i höstens färger.