Ett valår närmar sig – och tunga borgerliga opinionsbildare börjar som vanligt varna för Socialdemokraternas "socialistiska impulser".
Det ingår i det klassiska valartilleriet från högerkanten att skrämmas med socialistiska spöken.
”Alltför väl känner vi den sången, den har ackompanjerat Sveriges frammarsch till platsen som en av världens bästa och starkaste demokratier”, skrev Herbert Tingsten på Dagens Nyheters ledarsida redan på 1950-talet.
Då menade högern att ATP, Socialdemokraternas stora pensionsreform, var "socialism" och skulle leda landet i fördärv.
Så har det också låtit många gånger under historiens lopp.
Arbetstidslagen, fler semesterveckor, A-kassan, sjukförsäkringen, folktandvården... Allt beskrevs som "socialism".
I efterhand – när S-reformerna genomförts och blivit uppskattade av folk – har dock Moderaterna & Co accepterat dem.
2011 snackade Ulf Kristersson (M) till och med om att ”den svenska välfärdsmodellen utvecklats under samsyn mellan höger och vänster”, vilket är en sanning med modifikation. Det går att göra långa listor över hur högern sagt nej till alltifrån allmän rösträtt till fyra veckors lagstadgad semester.
Nu återstår att se hur skrämselpropagandan om "socialism" biter inför valet 2022. Men den kommer nog att ha vissa problem i mötet med verkligheten.
Stefan Löfven är ingen högljudd socialistisk agitator, utan en gråsosse som eftersträvar samarbete i politikens mittfåra. Snacket bland partifolket handlar mest om behovet av en tandvårdsreform, bättre pensioner, en uppgradering av sjukförsäkringen och liknande insatser för att förbättra villkoren för vanligt folk – inte om att förstatliga näringslivet.
Närmast skrattretande blir det när Dagens Industris ledarskribent beskriver det som "konfiskatorisk lagstiftning" att Socialdemokraterna vill ha starkare regleringar av vinstdrivande företag inom välfärdssektorn.
Numera finns det ju en insikt långt in i borgerligheten om "att det är hög tid att plocka av friskolorna en del av de stötande privilegier som de har", som Expressen (ob lib) uttryckte det en ledare.
Således är det rimligt att det sker en översyn av både skolpengs- och kösystem, liksom att det blir bättre kontroll och insyn i verksamheten.
Det är inte socialism eller konfiskation, utan handlar bara om att se till att skattebetalarnas pengar används till det som är tänkt – det vill säga att göra skolan bra för alla barn.
Antagligen är det en uppfattning som även många borgerliga kärnväljare har. Därför kommer Stefan Löfven och hans parti knappast att behöva ducka i den här debatten.