I Sundsvalls Tidning läser jag att 16 långtidsarbetslösa fått jobb tack vare regeringens nya satsning på gröna jobb.

Utmärkt! Det är bättre att nyanlända och andra som har det svårt på arbetsmarknaden gör nytta i skog och mark än att de går arbetslösa och hamnar i bidragsberoende.

Det saknas inte heller arbetsuppgifter. Det finns vandringsleder som behöver rustas upp, rastplatser att reparera och restaurera, sly att röja vid vägar/järnvägar, naturreservat som kräver mer omsorg och mycket annat.

Regeringens satsning på de gröna jobben säger också en hel del om de politiska skiljelinjerna.

Under förra mandatperioden gjordes en storsatsning på den här typen av gröna jobb. Enbart hos Skogsstyrelsen hade omkring 1 500 människor subventionerad sysselsättning under 2018.

Det var en vinst för oss alla. Människor, som av olika skäl har det tufft på arbetsmarknaden, fick meningsfull sysselsättning. Samtidigt blev det snyggare och mer trivsamt i skogar, längs stränder och i friluftsområden.

Denna framgångsrika satsning fanns med även i övergångsregeringens förslag till statsbudget för 2019.

Men istället valde M, SD och KD att driva igenom en skuggbudget med kraftiga neddragningar i arbetsmarknadspolitiken. Tusentals människor med gröna jobb drabbades.

Nu, tack vare regeringens vårbudget och Januarisamarbetet, återinförs de gröna jobben.

I blixtbelysning klargörs skillnaderna mellan regeringsalternativen. 

På ena kanten finns högerpartier som rustar ned insatserna för de långtidsarbetslösa och tror att marknaden ska fixa allt. På andra sidan finns en S-ledd regering som anser att det behövs subventionerade anställningar för dem som har svårt att få plats på den ordinarie arbetsmarknaden.

Om detta finns skäl att tala mer om i ett Sverige där långtidsarbetslösheten nu ökar till följd av coronakrisen.

Drygt 170 000 personer har varit inskrivna hos Arbetsförmedlingen mer än tolv månader. Gruppen som varit utan jobb sex till tolv månader växer dessutom snabbt just nu.

Erfarenheten är klar. Många av dem kommer att ha svårt att komma igen i arbetslivet även när pandemin passerat och konjunkturerna vänder uppåt igen. 

Därför behövs gröna jobb, beredskapsarbeten, extratjänster i den offentliga sektorn, lönebidragsanställningar i föreningslivet och liknande insatser. 

Det är naivt, för att inte säga direkt osmart, att tro att marknaden ska ordna jobb åt alla dem som nu hamnar utanför.

En subventionerad anställning hos Skogsstyrelsen eller idrottsklubben är trots allt bättre än öppen arbetslöshet.