Det stora skojeriet
Insikterna om bristerna i dagens finansiella system får inte tappas bort.
Amerikanske investeraren Bernie Madoff befaras ha försnillat i storleksordningen cirka 400 miljarder kronor - motsvarande ungefär hälften av svenska statens alla utgifter under ett år - i ett omfattande kedjebrevsbedrägeri.
Foto: Ruby Washington
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Tyckte finansmarknadens aktörer själva, men också en hel del näringslivsfolk och marknadsentusiaster.
Finanskrisen har i ett slag smulat sönder de föreställningarna.
När guldet blev till sand avslöjades obarmhärtigt myten om de gudabenådade finansmarknadsaktörerna.
Den senaste skandalen slår dock det mesta. Amerikanske investeraren Bernie Madoff befaras ha försnillat i storleksordningen c:a 400 miljarder kronor - motsvarande ungefär hälften av svenska statens alla utgifter under ett år - i ett omfattande kedjebrevsbedrägeri.
En otrolig historia som rönt alldeles för liten uppmärksamhet i Sverige.
Den förtroendeingivande Madoff (bl a under några år styrelseordförande för Nasdaq-börsen) lurade tusentals placerare och finansföretag över hela världen att satsa pengar i sina fonder.
Det främsta lockbetet var att fonderna år efter år redovisade goda vinster.
På papperet i alla fall. I verkligheten fungerade de som ett gigantiskt kedjebrev där de senast tillkomna deltagarnas insättningar finansierade de tidiga deltagarnas vinster.
Att rika individer förlorar pengar är förstås inte så mycket att gråta över. Men Madoff-affären innehåller också principiella poänger.
Alla blev inte lurade. Banker och investmentföretag som granskade Madoffs fonder närmare kunde inte förstå upplägget och avrådde därför kunder från att investera.
Varningslampor tändes alltså om normal skepsis och försiktighet tillämpades.
Men de flesta underlät att syna Madoffs affärer.
Allra mest häpnadsväckande är att många fond-i-fondföretag gick på bluffen. Hela deras affärsidé är ju att granska fonder och sedan välja ut de bästa.
Hur kunde de vansköta sitt granskningsansvar så till den milda grad?
Jo, Madoffs fonder var oerhört lönsamma även för de finansiella rådgivarna. 10-20 procent av vinsten över en viss gräns håvades in enbart för att pengar förmedlats.
Madoffs kedjebrev är förstås brottsligt. Brottslingar finns överallt, så vad säger den här härvan om bristerna på finansmarknaden?
För det första att kontrollen av finansaktörerna är urusel. Madoff upptäcktes inte utan angav sig själv.
Hedgefonder och andra som agerat som banker, men utanför banksystemet, har sluppit den (i sig begränsade) övervakning som gäller bankerna.
Men framför allt visar Madoff-affären att belöningssystemen på finansmarknaderna är perversa. De uppmuntrar kortsiktighet och extremt risktagande.
Och bakom alltihop låg den nyliberala läran som predikade att regleringar är av ondo och att marknaden ordnar allt till det bästa.
Insikterna om bristerna i dagens finansiella system får inte tappas bort.
Bredare och vassare kontroll och ett förändrat belöningssystem med fokus på långsiktighet måste till om inte en ny finanskris snart ska vara över oss igen.