I flera ledare – senast 10 oktober – har jag uppmärksammat de långdragna och oförutsägbara tillståndsprocesserna för gruvnäringen i Sverige.
Jag pekade på bearbetningskoncessionen för järnmalmsfyndigheten i Kallak som bollats mellan regeringen och ett antal statliga myndigheter under snart sju år.
Det finns fler som är kritiska. I en riksdagsmotion skriver S-riksdagsledamöterna Ingemar Nilsson och Jasenko Omanovic att den utdragna myndighetshanteringen är ett stort problem.
De pekar dessutom på att det inte berör bara gruvdriften och mineralutvinningen.
"Det gäller alltifrån industri- och infrastrukturinvesteringar till stadsbebyggelse, vattenverksamhet och vindkraftutbyggnad. En lång rad myndigheter är ofta involverade och processerna tenderar att bli tidsmässigt utsträckta", framhåller Nilsson och Omanovic.
S-duon konstaterar helt riktigt att det blir nästintill omöjligt för berörda företag, kommuner och andra att beräkna hur lång tid ett ärende kommer att ta.
"Det medför i sin tur osäkerhet avseende ett projekts ekonomi och leder bland annat till att investerare blir osäkra och kräver större ekonomiska marginaler, vilket leder till fördyringar", skriver de.
Det får i sin tur konsekvenser för investeringsklimatet i Sverige. Satsningar riskerar att utebli eller att hamna i andra länder istället.
Därför kräver Nilsson och Omanovic en översyn av dagens regler och lagar. Till exempel borde det finnas en tidsgräns för hur länge en tillståndsprocess ska kunna pågå.
För en rödgrön regering finns goda skäl att lyssna. Det handlar om möjligheterna till industriell utveckling i Sverige men också om den gröna omställningen.
Tag bara behovet av så kallade innovationskritiska metaller och mineral som beräknas växa kraftigt under de närmaste åren – inom EU med närmare 2400 procent till 2030!
”Dessa metaller och mineral är avgörande för att moderna energi-, miljö- och teknikinnovationer ska fungera. De finns i all elektronik, solceller, vindkraftverk och batterier, det vill säga teknologier som är viktiga för omställningen till ett mer ekologiskt hållbart samhälle”, skriver Myndigheten för tillväxtanalys i en rapport.
Ett exempel är kobolt – en metall som det finns gott om av i Sverige och som behövs för att producera batterier för elfordon. Det är illa om utvinningen av denna centrala framtidsmetall blockeras av sega tillståndsprocesser.
Det är svårt att se det som en vinst för miljön, ekonomin eller de mänskliga rättigheterna om Sveriges och världens batteritillverkare istället köper kobolt från Kina eller Kongo.