Alla opinionsmätningar ska tas med en traktorskopa salt.
Det finns emellertid en mätning som kan tas med en mindre skopa än andra. Det är SCB:s stora partisympatiundersökning (PSU) som bara görs två gånger per år och med betydligt större underlag än andra opinionsinstitut.
Men även PSU:n rymmer osäkerheter. Den nu aktuella mätningen genomfördes i november med ett slumpmässigt urval på 9.149 personer i riket. Bortfallet är dock stort. Det totala antalet svarande är bara 4.645 personer, eller 50,8 procent.
Med det i beaktande ger PSU:n i alla fall en hint om hur de politiska vindarna blåser just nu.
Klart är att en klassisk trend upprepar sig även 2019. Det kostar alltid att regera. Den som vill ha ökat stöd i väljaropinionen ska helst inte sitta i regeringsställning, utan befinna sig i en bekväm oppositionsroll.
"Regeringar i Sverige tappar i snitt omkring två procentenheter i opinionsstöd på att regera i fyra år", konstaterar statsvetarprofessorn Henrik Ekengren Oscarsson.
Han och andra statsvetare brukar tala om ett "hängmattemönster". Trenden för sittande regering brukar vara nedåtgående under en stor del av mandatperioden för att sedan vända uppåt igen när nästa val börjar närma sig.
Minns till exempel Reinfeldtregeringen. Efter ministeravgångar och annat trassel var den i fritt fall i opinionsmätningarna under större delen av perioden 2006-2010. Men inför valet 2010 lyckades Fredrik Reinfeldt vända utvecklingen och behålla regeringsmakten, även om den egna riksdagsmajoriteten gick förlorad för allianspartierna.
Därför har jag svårt att vara bekymrad över att dagens minoritetsregering (S+MP) har 1,3 procentenheter lägre opinionsstöd än förra hösten – 31,4 procent hos SCB mot 32,7 procent i valet.
Stödet för de fyra partierna som står bakom Januariavtalet (S+MP+C+L) är dessutom nästan 43 procent. Det är visserligen något sämre än i valet 2018 men definitivt inga katastrofsiffror.
Det betyder emellertid inte att Januarikvartetten kan sitta och rulla tummarna i väntan på nästa val. Tvärtom.
Det finns ett antal frågor som pockar på uppmärksamheten och kräver engagemang – stöket i Arbetsförmedlingen, behoven av större insatser inom äldreomsorgen, gängkriminaliteten, bristerna i sjukförsäkringen med mera.
En del har gjorts och är på gång. Men mer behöver göras i kommande budgetar och särpropositioner.
Då finns också förutsättningar för de fyra samarbetspartierna att återta förlorad mark inför nästa val.