"För att vara dött har Januariavtalet ändå en rätt bra dag idag", twittrade centerpartisten Gunnar Caperius fredag 18 mars.
Han pekade på tre saker som blev verklighet samma dag tack vare just Januariöverenskommelsen.
1. Paketet för omställning och trygghet på arbetsmarknaden. Möjligheterna till vidareutbildning och omskolning – det som brukar kallas "det livslånga lärandet" – stärks för att människor ska undvika utslagning från arbetslivet och hänga med när näringslivet digitaliseras, robotiseras och automatiseras. Totalt avsätts 11 miljarder kr för reformen.
2. Ett nytt program för ersättningsmark för skog. Skogsägare erbjuds alternativ när värdefull skog skyddas och de inte längre kan bruka denna skog.
3. Ett reformerat strandskydd. Det ska bli enklare att bygga strandnära i gles- och landsbygd och i små tätorter, samtidigt som strandskyddet skärps i områden med högt bebyggelsetryck. Samtidigt stärks det lokala inflytandet.
Det är tre goda exempel som visar betydelsen av att Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna satte sig ned och resonerade fram Januariavtalet efter det oklara valresultatet 2018.
Folk på de politiska ytterkanterna – både till höger och vänster – pekade finger och kritiserade kompromissandet. Men detta utskällda avtal gjorde det möjligt att regera Sverige under den här mandatperioden och har även levererat flera viktiga resultat.
Det blev så klart ett givande och tagande. Till exempel är det ingen socialdemokrat som jublar åt slopandet av värnskatten.
Å andra sidan är ju välfärdspengarna och det nya omställningsstudiestödet riktigt bra sossepolitik. När reformen är fullt utbyggd kommer den att omfatta ungefär 44 000 studerande varje år.
Det var trist att Liberalerna inte orkade hålla fast vid avtalet hela perioden utan valde att hoppa av sommaren 2021. Men Januariavtalet är ändå en fingervisning om hur politiken kan och bör fungera om Sverige fortsätter att ha ett lika splittrat politiskt landskap även efter höstens val, vilket ju inte är osannolikt.
Då krävs på nytt samarbetsförmåga och kompromissande – inte högljudd retorik och politiska skyttegravskrig.
Det är bara hoppas att partierna lärt sig läxan från 2018 och har en större beredskap än vad som var fallet då.
Då tog det hela 129 dagar av sonderingar och förhandlingar innan regeringsfrågan var löst. Nu – i ett skakigt säkerhetspolitiskt läge – får vi hoppas att det går snabbare.
En ny, lång och utdragen regeringsbildning i höst är inget som skulle stärka förtroendet för Sverige i omvärldens ögon.