Under många år var det socialdemokraten Kent Ögren som stod i spetsen för kommunstyrelsen i Jokkmokk och var den sammanhållande kraften i lokalpolitiken. Men inför valet 2002 bestämde han sig istället för att satsa på landstingspolitiken (det som vi numera kallar för regionpolitiken).
Det blev början på en turbulent period i Jokkmokk.
Efter valet 2002 bestämde sig en kartell bestående av åtta partier för att peta Socialdemokraterna från alla ledande uppdrag i kommunen.
Nytt kommunalråd blev Sune Berg (KD). Det dröjde dock inte länge förrän det började knaka i fogarna i alliansen.
På oklara grunder krävde delar av den nya koalitionen en utrensning bland ledande kommuntjänstemän. Men Sune Berg vägrade att tillgodose kraven.
Det gjorde att han till sist blev omöjlig i samarbetspartiernas ögon. De drev igenom omval av kommunala styrelser och nämnder. Sune Berg fick avgå och vänsterpartisten Anna Hövenmark blev under några månader nytt kommunalråd.
Hon blev dock en kortvarig lösning. På kommunfullmäktiges sammanträde i juni 2004 lyckades Socialdemokraterna återerövra ordförandeklubban. Sixten Eriksson, Porjus, blev nytt kommunalråd, en post som han dock fick lämna efter valet 2006. Därefter blev Hövenmark på nytt kommunalråd.
Det var en stökig period som inte var bra för Jokkmokk.
En massa politisk energi förbrukades på infekterade bråk och konflikter. Det lokala utvecklingsarbetet tappade kraft och tempo.
Står Jokkmokk inför en liknande situation 20 år senare?
Parallellerna till 2002 är tydliga. Även inför valet 2022 bestämde sig Robert Bernhardsson (S), ett annat profilstarkt kommunalråd, för att kliva åt sidan. Och precis som 2002 blir det en ny brokig maktkonstellation som tar över makten.
Roland Boman från det lokala partiet Framtid i Jokkmokk blir nytt kommunalråd. Han backas upp av en allians bestående av det egna partiet, Samernas väl, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Nu blir det intressant att följa hur det kommer att gå för denna brokiga samling att försöka enas kring en gemensam politik.
Det förenande kittet har varit att odla missnöje med det tidigare (S)tyret. Men det är något helt annat att forma en egen sammanhållen politik.
För Jokkmokks skull får vi hoppas att går bättre än under den oroliga perioden 2002-2006.
Jokkmokk behöver flytta fram positionerna i tillväxt- och näringspolitiken. Befolkningstrenden har varit nedåtgående under en lång period. Vid årsskiftet vara befolkningssiffran nere i 4 780 invånare.
Om utvecklingen ska kunna brytas så krävs gemensamma krafttag för att bredda och utveckla det lokala näringslivet.
Ett är nämligen säkert: Politiska sandlådekrig kommer inte att lyfta Jokkmokk och skapa framtidstro i kommunen.