På Facebook skriver riksdagsledamoten Ida Karkiainen (S), Haparanda, personligt om sin morbror Stig Hedlund som gick bort för sju år sedan. Han var aktiv i Synskadades riksförbund och under hela sitt liv engagerad för att förbättras synskadade livsvillkor.
"Jag lovade min morbror att jag ska driva frågor om synskadades rättigheter i mitt politiska värv", berättar Ida Karkiainen.
I riksdagen gör hon det bland annat genom en motion om rätten till ledsagarinsatser för personer med svår synnedsättning, blinda och dövblinda.
"Vita käppen, ledarhund och ledsagare är oerhört centrala hjälpmedel för att synskadade ska kunna leva ett självständigt liv. Därför är det bekymmersamt att det har blivit svårare att få stöd i form av ledsagare", konstaterar Karkiainen.
Problemen uppmärksammades nyligen i SVT:s Uppdrag Granskning.
Socialstyrelsens siffror visar nämligen en mycket tydlig trend – antalet personer som fått insatsen beviljad har minskat kraftigt sedan 2010.
Antalet personer som fått ledsagning enligt LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) har minskat med hela 29 procent (!) de senaste tio åren. Sammanlagt är det 2 600 färre personer som beviljats denna insats.
Skälet är att det har utvecklats en ny rättspraxis som innebär att fler nekas hjälp och stöd.
"Det har kommit en del avgöranden under åren från Högsta förvaltningsdomstolen som har påverkat vilka som får insatsen", säger Karin Flyckt, samordnare för funktionshindersfrågor på Socialstyrelsen, till Uppdrag Granskning.
Från Synskadades riksförbund riktas av förståeliga skäl hård kritik mot denna snålare och snävare lagtolkning.
De synskadades behov har inte minskat sedan 2010, påpekar förbundet helt riktigt. De har samma behov av stöd som tidigare för att kunna fungera i den svenska vardagen och verkligheten.
Ida Karkiainen efterlyser därför en översyn av nuvarande lagstiftning.
"Om syftet med lagstiftningen inte längre upprätthålls behöver lagen ses över. Det måste förtydligas att personer med svår synnedsättning, blinda och dövblinda ska ingå i personkretsen för LSS och ha rätt till ledsagarinsatser", skriver hon i sin riksdagsmotion.
Det är verkligen inget orimligt krav. Snarare borde det vara en självklarhet i ett välfärdssamhälle som Sverige.
Även den som är blind eller har en svår synnedsättning måste kunna handla mat i affären, resa, träna, vara socialt aktiv samt få livet i stort att fungera. Det handlar om jämlikhet och människovärde.