"Förnya politiken. Var mer aktiv. Byt ministrar."
Närstående medier har öst råd över alliansregeringen när det nu bara är ett år kvar till valet och opinionsläget ser dystert ut.
Men det viktigaste svaret på alla uppmaningar tycks bli samma visa om igen: Jobbskatteavdrag. jobbskatteavdrag. jobbskatteavdrag.
Ett femte eller t o m ett sjätte diskuteras.
I grund och botten är ju jobbskatteavdraget inget annat än högerpartiets gamla skattesänkningar uppsminkade för 2000-talet.
Enda skillnaden är att skatten sänks enbart för vissa, inte för alla. De som inte har jobb blir utan och klyftorna i samhället ökar än mer.
Det största problemet med jobbskatteavdraget är att det inte är vad det säger sig vara – en reform som skapar fler jobb.
Visst finns teorier om att sänkta löneskatter påverka sysselsättningen positivt. Men hur mycket, med vilka förutsättningar och till vilken kostnad?
Ingen vet.
En utredning gjord av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) konstaterade att det inte går att slå fast några sysselsättningseffekter av de två första jobbskatteavdragen.
Och i verkligheten, bortom teorierna, har arbetslösheten bara fortsatt att öka.
Ändå satsar regeringen 80 miljarder på jobbskatteavdraget varje år. Ofantligt mycket pengar på något så osäkert och ineffektivt.
Lars Calmfors, tidigare ordförande i Finanspolitiska rådet, hör till de positiva till jobbskatteavdraget och tror att sysselsättningen ökar på sikt.
Men han ser också en konflikt med andra politiska mål, t ex ett bra försäkringsskydd för de arbetslösa och sunda offentliga finanser.
Det var motiverat att öka drivkrafterna för sysselsättningen 2006, menar Calmfors, eftersom sysselsättningen var så låg i en uppåtgående konjunktur.
Men efter fyra jobbskatteavdrag är det inte lika klart. De andra målen väger allt tyngre.
Ersättningsgraden vid arbetslöshet behöver höjas, Mer behöver satsas på skola, forskning, vård och omsorg.
De här sakerna är viktigare än att skatten sänks med tvåsiffriga miljardbelopp.
Om jobbskatteavdraget nu verkligen skapar nya jobb, på vilket sätt åstadkoms det i så fall?
Den borgerlige ekonomen Danne Norling uttrycker sambandet utan omskrivningar:
"Själva poängen med ett jobbskatteavdrag är att det först ska öka arbetsutbudet så att lönerna pressas ned. Detta ska i ett andra steg göra arbetsgivarna benägna att anställa fler av den nu billigare arbetskraften."
Om jobb skapas så är det alltså genom att löneökningarna pressas tillbaka. Att detta är mekanismen bakom jobbskatteavdraget är förstås något som Anders Borg aldrig talar om.
Mer av jobbskatteavdrag är varken förnyelse eller förbättring av jobbpolitiken. Det visar bara en idélös allians som står och stampar på samma fläck.
Det fungerar inte, varken i verkligheten.eller hos väljarna.