Under hösten 2019 åkte jag runt i Norrbotten för att träffa företrädare för kommunpolitik och lokalt näringsliv. Bilden var samstämmig i kommuner som Jokkmokk, Pajala, Överkalix och Kalix.
Arbetslösheten är inte längre problemet. Det är arbetskraftsbristen.
"Det finns efterfrågan på arbetskraft i princip överallt. Industriföretaget Part/Isolamin behöver folk, liksom vården, omsorgen och handeln", sa Anne Jakobsson (S), som delar på kommunalrådssysslan i Överkalix med partikollegan Leif Nilsson.
"Den största utmaningen är bristen på arbetskraft och kompetens. Vi måste få fler människor att stanna kvar och få inflyttning", sa Tommy Nilsson, S-märkt kommunalråd i Kalix.
I Pajala pekade kommunalrådet Ulrica Hammarström (S) på samma sak.
"Under de kommande 6-8 åren finns behov att nyanställa 600-800 personer i kommunen", berättade hon.
Coronakrisen är så klart negativ för arbetsmarknaden även i Norrbotten – icke minst för besöksnäringen. Likaså är branden vid Polarbröd i Älvsbyn ett hårt slag mot den lokala arbetsmarknaden. Men i grund och botten har Norrbotten fortfarande en arbetsmarknad med fina framtidsutsikter och ett näringsliv med goda utvecklingsmöjligheter.
Vid sidan av den senaste veckans mörka rubriker från Älvsbyn kom också flera positiva nyheter. Kaunis Iron har fått snurr på verksamheten och producerar nu 2,3 miljoner ton järnmalm per år. I Överkalix tar Isolamin sikte på att öka produktionskapaciteten, vilket kan betyda så många som 120 nya jobb för den lilla inlandskommunen. I Luleå står Hybrits pilotanläggning redo att börja arbeta för en fossilfri stålproduktion.
Arbetsförmedlingens statistik ger även besked. Norrbotten, som en gång i tiden var krislänet nummer ett i Sverige, har numera en arbetslöshet som ligger under rikssnittet.
Norrbotten behöver anställa till 51 000 jobb till år 2030, rapporterar Region Norrbotten i ett pressmeddelande. Arbetsmarknaden ropar efter undersköterskor, snickare, svetsare, elektriker, VVS-montörer, lärare, sjuksköterskor, läkare och många andra yrkesgrupper.
Det ställer arbetsmarknadspolitiken inför nya utmaningar. Det behöver satsas stort på kompetensförsörjning och för att stimulera människor att flytta till de jobb som de facto finns i en region som Norrbotten.
Varför, till exempel, inte återinföra det statliga flyttbidraget i stor skala för att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden? I 2020-talets Sverige skulle ju flyttlassen behöva gå från hårt arbetslöshetsdrabbade län som Södermanland, Blekinge, Skåne, Västmanland och Gävleborg till Norrbotten.
Dagens arbetsmarknad ser annorlunda ut än på 1960- och 1970-talen när AMS blev "alla måste söderut" i folkmun.
