Det blir ingen tvär gir med Linde vid rodret

Ann Linde har alla förutsättningar att bli en stark och lyskraftig utrikesminister.

Ann Linde (S) tar hand om den utrikespolitiska stafettpinnen efter Margot Wallström.

Ann Linde (S) tar hand om den utrikespolitiska stafettpinnen efter Margot Wallström.

Foto: Naina Helén Jåma/TT

Ledare2019-11-11 03:27
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

De borgerliga ledarsidorna var inte snälla när de summerade Margot Wallströms insatser som Sveriges utrikesminister 2014-2019.  

”Wallströms arv som minister blev en lång rad misslyckanden”, sammanfattade Dagens Nyheter (ob lib). 

”Under Wallströms ledning har svensk utrikespolitik flera gånger kört i diket”, tyckte Smålandsposten (M).

Wallström kan dock ta lätt på kritiken från de surmagade opinionsbildarna på den borgerliga sidan. På den internationella arenan har Wallström under alla omständigheter varit en stark och respekterad röst.

Såväl FN-organet UN Women som det globala nätverket Apoliticals och den amerikanska tidskriften Foreign Policy har hyllat Wallströms feministiska utrikespolitik och hennes arbete för kvinnors rättigheter i världen.

"Hon är en ledande röst för demokrati,  jämställdhet och mänskliga rättigheter i det internationella samfundet", anser IFES (International Foundation for Electoral System) som hedrade Wallströms insatser vid en ceremoni 30 september.

Röstsiffrorna i FN:s generalförsamling 28 juni 2016 är dessutom talande. När församlingen röstade om platserna i FN:s säkerhetsråd för perioden 2017-2018 fick Sverige stöd från hela 134 länder redan i första röstningsomgången, trots hård konkurrens från Italien och Nederländerna.

Det säger mycket om hur världen har sett på Sverige och Margot Wallström. Runtom på jordklotet har hon och Sverige uppfattats (och uppskattats) som en stark och oberoende röst för fred och demokrati.

Med framgång har Wallström hanterat stafettpinnen från Hjalmar Branting, Dag Hammarskjöld, Olof Palme, Anna Lindh, Carl Bildt, Jan Eliasson och andra som tidigare gett röst åt Sverige i världen.

Nu blir det Ann Linde som tar över rollen som Sveriges utrikesminister – och hon har alla förutsättningar att bli en både stark och lyskraftig utrikesminister. Hennes CV går inte av för hackor.

Linde engagerade sig i arbetarrörelsens internationella verksamhet redan som ung SSU:are på 1980-talet. Under 1990-talet var hon bland annat verksam som politisk sakkunnig i utrikesdepartementet och försvarsdepartementet.

2000-2013 var hon internationell sekreterare i det socialdemokratiska partiet och under samma period ingick hon även i styrelsen för Palmecenter (arbetarrörelsens organisation för internationellt samarbete och bistånd).

2013-2014 chefade hon över den internationella avdelningen hos ESP (europeiska socialdemokraters parti) i Bryssel och de senaste åren har hon skött utrikeshandelsfrågorna i regeringen.

Politiskt kommer Linde att fortsätta Wallströms feministiska utrikespolitik och, i likhet med företrädaren, stå upp för EU, FN och folkrätten. Till exempel har hon varit stenhård i sin kritik mot Turkiets aggression i norra Syrien.

Säkert kommer det att presenteras någon nyhet när Linde presenterar sin första utrikesdeklaration i riksdagen 12 februari 2020. Några tvära kursändringar i politiken är dock inte att vänta. 

Linde kommer att bedriva en traditionell svensk och socialdemokratisk utrikespolitik, vilket är i grund och botten bra.

Det är bättre att vara känt som ett land som står upp för demokrati, diplomati och mänskliga rättigheter än motsatsen.