På webbplatsen youtube.com finns ett roligt filmklipp med en ung och extremt nyliberal Anders Borg (sök på "Anders Borg Ung o Naiv!").
I en TV3-sändning från 1988 argumenterar den då 20-årige Anders Borg, vid denna tid student i Uppsala, för att "folk ska få göra vad de själva vill - i alla lägen".
Det drastiska uttalandet kan hänvisas till avdelningen "ungdomssynder". Men boken "Generell välfärdspolitik - bara magiska ord", som Anders Borg gav ut 1992, kan inte avfärdas på samma sätt.
Då var Borg inte längre en udda figur i Fria Moderata Studenförbundet. 1991-1993 var han sakkunnig i dåvarande statsministern Carl Bildts samordningskansli.
Han var en av Moderaternas främsta påläggskalvar. Han hade makt och inflytande som en av regeringschefens och moderatledarens närmaste rådgivare.
Därför har det intresse att ta del av hur denna statsministerrådgivare formulerade sig. Det säger en del om hans politiska dagordning och ideologiska riktmärken.
I boken skriver Borg bland annat:
"Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken, i syfte att öka den allmänna välfärden, kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift under de närmaste tre-fyra decennierna. Arbetet kommer att kantas av misstag, bakslag och besvikelser, precis på samma sätt som det mödosamma arbetet med att bygga upp modellen, men det måste ske."
Det är samma ideologiska syn som i Fredrik Reinfeldts bok "Det sovande folket" som kom ut året efteråt.
Siktet är inställt på att "nedmontera den generella välfärden". Var och en ska ta ansvar för sig själv och sin trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, trafikolyckor eller pensionering. De gemensamma socialförsäkringarna ska ersättas med individuella försäkringar.
Det är också dessa tankar som har legat till grund för de senaste årens regeringspolitik. Ränderna har inte gått ur.
Firma Borg & Reinfeldt tycker att a-kassan och sjukförsäkringen har gjort svenskarna till ett gäng försoffade trygghetsnarkomaner som inte arbetar och gör rätt för sig.
Regeringsföreträdarna är inte heller särskilt bekymrade för att många sjuka och arbetslösa nu drabbas av förändringarna.
"Det är oundvikligt att människor kommer i kläm när ett nytt system ska tas i bruk", sa Reinfeldt karskt under sjukförsäkringsdebatten i december.
Det är en ny variant på snacket om att "ska man göra omelett får man också räkna med att knäcka några ägg".
Men det stämmer inte att den generella välfärdspolitiken gjort Sverige till ett sovande folk. Borg och Reinfeldt har svagt stöd för sin gamla tes.
I all internationell statistik har Sverige under lång tid haft toppositioner när det gäller förvärvsfrekvensen, det vill säga befolkningens deltagande i arbetskraften.
Eurostat, EU:s statistikorgan, visar att 2006 (efter tolv år S-styre) ingick 73,1 procent av svenskarna i åldern 16-64 år i arbetskraften.
Bara Danmark och Nederländerna hade högre förvärvsfrekevens.
För EU:s 27 medlemsländer var genomsnittet 64,5 procent.
Särskilt bland kvinnor har Sverige en mycket hög förvärsfrekvens. Svenska kvinnor finns på arbetsmarknaden i långt större utsträckning än vad som är fallet i Sydeuropa.
Därför är det bara myter och vandringssägner att den generella välfärden skapar utanförskap och gör att många väljer att leva på bidrag istället för på jobb.
Fakta är att välfärdsstaten Sverige har högre arbetskraftsdeltagande än vad som är fallet i länder med betydligt lägre social standard.
Det finns inga belägg för att strävan mot jämlikhet och generösa trygghetssystem är hinder för ekonomisk tillväxt eller hög närvaro i arbetslivet.
I en läsvärd artikel i LO-tidningen 2 februari 2007 visade tvärtom LO:s förre välfärdsutredare Sven Nelander att den ekonomiska tillväxten är bäst i de OECD-länder (västliga industriländer) som har minst inkomstspridning.
TCO:s nye chefsekonom Göran Zettergren, som inte kan anklagas för att gå i partipolitiska ledband, har också tagit fram en del intressanta fakta om a-kassan.
När ersättningen från a-kassan var som absolut högst 1990 (nästan 90 procent) låg arbetslösheten på rekordlåga tre procent.
Nu - efter ett decennium med urholkad a-kassa - ligger arbetslösheten mer än dubbelt så högt.
Med andra ord: Lägre a-kassa har inte givit fler jobb, minskad arbetslöshet och högre sysselsättningsgrad.
"I dag får en medelinkomsttagare knappt 50 procent när han eller hon är arbetslös. A-kassan är tillbaka på samma nivå som i början på 1960-talet. Så låga nivåer bara bidrar till att förvärra krisen ytterligare. Låga ersättningar trycker ned konsumtionen", konstaterar Göran Zettergren.
Kanske är det rentav så att en bra social trygghet gör att människor vågar mer, blir djärvare och tar större chanser. De behöver inte gå från hus och hem när de förlorar jobbet eller blir långvarigt sjuk. Trygghetssystemen gör att folk inte behöver känna samma oro och rädsla inför samhällsförändringar och strukturomvandlingar.
A-kassa, arbetsmarknadsutbildning och andra trygghetsssystem blir broar till det nya.
Sveriges utveckling under de senaste 120 åren bär i alla fall syn för sägen. Jätteklivet från ett fattigt bondesamhälle till ett av världens rikaste länder har gått hand i hand med jämlikhets- och rättvisereformer.
Rättvisa och ekonomisk rationalitet har gått att förena. Utbyggnaden av välfärdsstaten har inte hämmat näringslivets utveckling eller tillväxten.
Borg och Reinfeldts politik bygger därför på en i grunden felaktig syn på välfärdsstaten och tryggheten.
Det arbetande folket
2002 rekryterades Anders Borg (t h) av förre M-ledare Bo Lundgren til rollerna som ny chefsekonom och kanslichef för Moderaterna. Som sådan, och senare som finansminister i alliansregeringen, har han varit en huvudarkitekterna och chefisingenjörerna bakom den moderata politiken under Fredrik Reinfeldt. Ideologiskt är han och Reinfeldt som ler och långhalm.
Foto: Fredrik Sandberg/SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.