Det är väl inte omöjligt att tänka sig att energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) tittar på julkalendern som alla andra.
Kanske har hon precis som sina fellow högerkompisar (som jag skrev om i förra veckan) förfasats över att det utspelar sig i svenska Sápmi. Eller så har hon helt enkelt bara sett det som ett sagoland.
Oavsett så är det väldigt lite som talar för att hon förstår att här bor människor som lever sina liv och har samma rättigheter och behov som alla andra i Sverige.
I veckan hade hon mage att kritisera Kiruna kommun för att de stoppar detaljplaner så länge inte nya gruvor ger också kommunen något tillbaka.
Hon jämförde kommunledningens agerande med ett gisslandrama och ”som ett sätt att mjölka pengar”.
Ett häpnadsväckande raljant uttalande, speciellt för att komma från en minister. Dessutom en minister som inte lyft ett finger för att underlätta för den enorma expansion som sker i norra Sverige.
Eller nej, nu ljuger jag. Hon har faktiskt anställt en liten grupp människor på ett kontor i Stockholm. De ska titta på hur man kan underlätta nya industrietableringar.
Men något konkret har hon varken föreslagit eller genomfört.
Norrbotten behöver mindre prat och mer verkstad. Den växtvärk som finns här kan inte avhjälpas med att våra kommunmedborgare ska ta hela smällen med sina surt förvärvade skattepengar.
Kiruna och Gällivare har lägst arbetslöshet i hela landet. Faktum är att de har brist på arbetskraft i stället.
Ett angenämt problem, men ändå ett problem.
För att människor ska kunna ta alla de jobb som skapas i gruvor och vid nyindustrialisering måste de ha någonstans att bo. Annars måste de helt enkelt pendla, så kallat fly-in/fly-out-liv.
Bostadsbristen är skriande i hela Malmfältet, inte minst i de större gruvorterna. Resultatet blir att en större del av arbetskraften väljer att bo kvar i södra Sverige.
Förutom de sociala problem ett pendlarliv kan ställa till med både för den enskilde och för det samhälle de lever i så blir det dyrt för norrbottningarna.
Den som pendlar betalar skatt där den är skriven. Inte en krona av det tillfaller kommunen där hen jobbar. Det är helt enkelt en kostnad för alla andra skattebetalare att företagen inte kan erbjuda både jobb och bostad.
Ja men då får man väl bygga fler hus då?
Jo, så är det ju. Men det borde inte ha undgått energi- och näringsministern att både Gällivare och Kiruna har byggt. Inte bara byggt, de har flyttat hela städer.
Enorma projekt som kostat både pengar och tålamod, men som har varit helt nödvändiga för städernas utveckling. De har tagit ansvar både för medborgarna och för gruvornas möjlighet att expandera.
Det är dags att Ebba Busch också öppnar plånboken. All erfarenhet visar att ett statligt investeringsstöd för nyproduktion kickar igång bostadsbyggande. Ändå valde regeringen att avskaffa det lilla som fanns i sin första budget.
Att återinföra det skulle ge möjlighet för fler att bosätta sig permanent i till exempel Kiruna. Det skulle vara bra för både staden och människorna.
Det är dessutom en yttepytteliten peng i jämförelse med vad produktionen i Malmfälten ger till statskassan. Bara LKAB, som är helägt av staten, har de senaste åren gjort en vinst på runt 20 miljarder kronor om året.
Så nej Ebba Busch, om det är någon som mjölkar pengar och håller gisslan så är det du.
Den här delen av landet än inget sagoland eller en kuliss till julkalender. Den finns, och den behöver också få rätt att utvecklas och växa utan att ruinera kommunerna och dess skattebetalare.