Varje år köper offentlig sektor i Sverige (stat, kommuner och regioner) varor och tjänster för mer än 800 miljarder kr. Det handlar om alltifrån inköp av mat för skolor och äldreboenden till stora byggprojekt och kontorsmateriel till regionhusen.
Det är en verksamhet som är reglerad i LOU (Lagen om offentlig upphandling) för att se till alla företag har likvärdiga möjligheter att sälja sina varor eller tjänster till den offentliga sektorn.
Lagen ska även medverka till att landets 21 regioner, 290 kommuner och alla statliga myndigheter använder skattebetalarnas pengar så klokt och rationellt som möjligt.
"Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket", som legendariska S-ministern Gustav Möller lärde oss en gång i tiden.
Den offentliga upphandlingen är dessutom ett vasst politiskt verktyg som kan användas för att påverka. Bland annat talas alltmer om vikten av att kommuner, regioner och myndigheter ställer sociala krav när de gör sina inköp.
Det kan till exempel handla om att leverantörerna ska bidra för att främja integration och sysselsättning bland långtidsarbetslösa. Att de ska ha en skyldighet ta emot praktikanter, lärlingar och sommarjobbare.
På en del håll görs redan en del förtjänstfulla insatser. 2012 inledde exempelvis Örebrostäder ett projekt för att utveckla stadsdelen Vivalla.
Örebrobostäder utformade en upphandling med krav på att den byggentreprenör som vann även skulle vara aktiv part i en arbetsmarknadssatsning för att se till att arbetslösa Vivallabor fick praktik, utbildning eller jobb.
Skanska Sverige AB tog hem upphandlingen, vilket blev startskottet för ett nära samarbete mellan företaget, Arbetsförmedlingen och Örebrobostäder för att skapa meningsfull sysselsättning för utsatta grupper på arbetsmarknaden.
Under fyra år fick sedan mellan 50 och 80 långtidsarbetslösa chansen att jobba med att utveckla och förbättra i sitt närområde.
Fler kom ut i arbetslivet och fick göra en samhällsnyttig insats tack vare att det kommunala bostadsbolaget och Skanska gjorde gemensam sak.
Gott så. Men det räcker inte med enstaka goda exempel. Den här typen av sociala krav och hänsynstaganden borde prägla i princip all upphandling och lagstiftning.
Det ska inte hänga på att det finns driftiga lokala krafter som tänker nytt. Det borde vara tydligt i LOU att det ska finnas krav på social och miljömässig hållbarhet i samband med alla upphandlingar. Att det ska vara obligatoriska kriterier, inte bara önskvärt.