Den svarta svanen i Riga

Den internationella finanskrisen är en typisk svart svan. Sannolikheten för att finansmarknaderna skulle drabbas av en global kris fanns inte på kartan.

Den ekonomiska krisen syns tydligt  i Lettlands huvudstad Riga. På bilden Panorama Plaza, ett oavslutat byggprojekt finansierat av Swedbank.

Den ekonomiska krisen syns tydligt i Lettlands huvudstad Riga. På bilden Panorama Plaza, ett oavslutat byggprojekt finansierat av Swedbank.

Foto: Jurek Holzer / SvD / SCANPIX

Ledare2009-06-16 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
I Europa kunde människor i många hundra år inte föreställa sig att svanar kunde vara något annat än vita.
Existensen av en svart svan betraktades så osannolik att tanken användes som en bild för något som inte kunde inträffa. T ex:
"Du kommer förr att se en svart svan än att bron rasar."
Upptäcksresandes iakttagelser av svarta svanar i Australien i slutet av 1600-talet slog därför ned som en bomb i den Gamla världen.
Trots att ingen tidigare sett någon svart svan kunde de alltså förekomma. Det otroliga var möjligt.

Historien om den svarta svanen berättas av den amerikanske ekonomen Nassim Nicholas Taleb i boken "The black swan".
Boken handlar om hur det högst oväntade med ojämna mellanrum ändå inträffar.
11 september och datorboomen är exempel på sådant som ingen förutsåg och som påverkat världen enormt.
Dessa händelser och företeelser var svåra att förutse, påpekar Taleb, men i efterhand kan man se att de varit möjliga att ana, om man bara varit öppen för att osannolika händelser inträffar.

Den internationella finanskrisen är en typisk svart svan. Sannolikheten för att finansmarknaderna skulle drabbas av en global kris fanns inte på kartan.
Teoretiska modeller vaggade in oss i en falsk säkerhet. Banker och finansinstitut talade om riskspridning utan att se hur de samtidigt skapade stora risker genom att paketera om tvivelaktiga lån och sälja dem vidare i långa transaktionskedjor.
Affärsriskerna spreds, men risken för systemkris ökade samtidigt när alla banker och finansinstitut kopplades samman.

Svenska bankers utlåning i Baltikum är också en svart svan.
Alltsedan Swedbank och SEB aggressivt gick in på de baltiska marknaderna har det rests frågor om hur riskfyllt detta kunde vara.
Bankerna själva har förstås avfärdat alla farhågor. Men också Finansinspektionen och Riksbanken har bidragit till att sprida förvillande information.
Gång på gång har de givit klartecken: Svenska bankers engagemang i Baltikum innebär ingen risk för banksystemet i Sverige.

Nu har vi kanske inte en systemkris men vi får betala surt för det skuldberg som Swedbank och SEB byggt upp i Lettland, Litauen och Estland.
Det var vettlöst av de banker som, i jakten på högsta avkastning, kastade sig huvudstupa in i Baltikum. (Handelsbanken var den enda bank som inte drabbades av guldfeber. Att Handelsbanken gått helskinnad ur finanskaoset visar också att det fanns alternativ, att det var möjligt att förutsäga det osannolika).
Bankerna måste få ta sitt ansvar fullt ut nu.

Men varför såg inte Finansinspektionen och Riksbanken den svarta svanen i Riga?
Det är en viktig fråga att få svar på när den värsta turbulensen lagt sig och det är dags att sammanfatta lärdomarna av de här åren.
En annan bok, en barnbok av Gunnel Linde (filmad på 1980-talet), heter "Lita på det oväntade".
Just det. Förr eller senare inträffar det oväntade.