Den stora berättelsen
Om vi vill bygga ett gott samhälle kan vi bara göra det tillsammans.
"Folkhemmet är ett uttryck för att om en i familjen mår dåligt så påverkar det hela familjen. Man behöver varandra", sa Mona Sahlin (S) nyligen i en intervju i Sydsvenska Dagbladet.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
För partiledaren Mona Sahlin gäller det att ena partiet bakom sig och stiga fram som en fullödig statsministerkandidat.
Kongressen ska göra viktiga vägval ifråga om bl a vinst i välfärden, skolpolitik och arbetsmarknadspolitik.
Vad som däremot inte kommer upp som kongressfråga, men som många ändå kommer att prata om både i talarstolen och utanför kongressalen är Den Stora Berättelsen.
Vilken berättelse om dagens Sverige, och det Sverige som socialdemokraterna vill skapa, kan slå an hos människorna, känslomässigt och sakligt?
Många antar att den berättelsen måste handla om stora reformprojekt. Det tror inte jag. Dels för att det svenska lagomsamhället inte gillar alltför högtflygande visioner.
Se på moderaternas erfarenhet. Först när partiet släppte det yviga systemskiftessnacket nådde man framgång (att moderaterna sedan i praktiken ändå genomfört betydande delar av systemskiftet är en annan sak).
Dels finns just nu heller inga pengar till några större projekt.
Vad ska då den stora berättelsen om socialdemokratin handla om?
I en tidningsintervju i Sydsvenskan för en tid sedan fick Mona Sahlin frågan om vad hon känner för ordet folkhem.
"Det är ett uttryck för att om en i familjen mår dåligt så påverkar det hela familjen. Man behöver varandra. Det finns inga gullegrisar eller styvbarn."
I det svaret finns i all korthet, tycker jag, kärnan i den stora berättelsen.
Den grundläggande insikten är: Om vi vill bygga ett gott samhälle kan vi bara göra det tillsammans.
Det är inte sköt dig själv och skit i andra. Vi är alla svaga i olika situationer och då behöver vi stöd från andra.
Den ekonomiska krisen har öppnat ögonen för många. Solidaritet är inte omodernt. Den ensamme individen är minst lika utsatt och sårbar i dagens samhälle som i gårdagens.
Fler valmöjligheter och större individuella variationer minskar inte behovet av väl fungerande generell välfärd, tvärtom, det blir i vissa avseenden än viktigare.
Ökande klyftor gör samhället mindre tryggt att leva i också för de som har goda inkomster.
Socialdemokraterna går till val på att laga de hål i välfärdsnäten som uppstått under alliansregeringen. Men blicken måste riktas också längre fram.
En väl utbyggd välfärd måste kombineras med en politik för tillväxt och arbete till alla. Socialdemokratin ska stå för både produktivitet och trygghet. Det är en kombination som är oslagbar.
Men folkhemmet, låter det inte lite mossigt? Jo, socialdemokratern skulle behöva hitta ett bättre uttryck, som skapar samma känsla som folkhemmet en gång väckte, men som är mer samtida.
Ett samhälle där vi stimulerar jobb och utveckling, gemensamt bygger välfärden och rättvist fördelar bördorna.
Kanske är det just det goda samhället?